Lady Di.

Viktig lärdom

2012-01-27T19:52:00.003+01:00

Vänner ska man vara rädd om och tacksam för!

Vad hände där?

2012-01-26T14:41:00.001+01:00

Några dagar sedan jag gröpte i min hjärna och lade ut lite av innehållet här nu...
Kanske kan kalla det för en

konstpaus

Sådana kan användas för att förstärka saker man nämnt tidigare, eller ge extra tid att tänka till.

I'll be back tomorrow!

Ciao.

I Like

2012-01-23T18:53:00.001+01:00

Nere i Spanien väntar mina kära arbetskolegor, en go' segelbåt, solen och så småningom sköna konfirmander och innan seglingen till Sverige har vi en härlig musikturné på Kanarieöarna.

Om ca två veckor far jag dit!

/Lady Di

2012-01-22T21:45:00.000+01:00

Efter Anders bortgång är min beröringspunkt flyttad till en väldigt central plats inom mig. Jag märker att tårarna börjar trängas i ögonvrån så fort jag närmar mig ett ämne som på något sätt berör mig. Både när jag blir glad eller upprörd. Halsen börjar också snurpa ihop sig och jag får fokusera för att ha en stabil röst.
Jag gillar inte orsaken men jag tycker om att känna mig livsnära. Jag tror det är bra att våga vara känslig! Jag tror att man kan uppfatta endel saker omkring sig som man vanligtvis springer förbi.

Ja. Jag kanske kan passa på att lära mig saker av det här...

Här är i alla fall tre människor som jag tycker välldans mycket om. Lewi, Joseph och Zemias:

Önskar dig en ny härlig vecka med många nya möjligheter!!!

Över och ut.

/Lady Di

Räddad ur en eldsvåda

2012-01-22T21:27:00.000+01:00

Vissa ord och texter får en helt ny innebörd när man sammanför dem med händelser från verkliga livet.

Jag var och lyssnade till Håkan Gniste idag och han berättade lite från sina dagar efter en eldsvåda han var med om. Hur han blev räddad av sin fru ut ur det brinnande huset och ca 80 % av hans hud var brännskadad. Han låg i koma i tre månader efter men han överlevde. Mot alla odds överlevde han. Ingen annan i Sverige har klarat sig med så svåra brännskador tidigare.

Jag kan säga att dessa ord som han citerade och pratade om idag blev oerhört starka:

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal frukar jag inget ont för Du är med mig

Bild stulen här

På kortet ovan ser du honom med hans fru Gunilla. De har en blogg där man kan läsa om allt som de gått igenom efter branden men får du chansen så lyssna till honom. Det är en oerhörd nerv i saker han har att säga och man blir åter igen påmind om att vara tacksam för det man har!

/Lady Di

Tack till mina läsare!

2012-01-21T23:09:00.001+01:00

Förr eller senare måste man ju ändå fråga sig själv varför man håller på och skriver och skriver på en typ okänd blogg.
Så. Diana, varför gör jag det?

Ibland tänker jag att det varken gör från eller till och funderar på om det är dags att sluta. Ibland tycker jag att jag har en hel massa viktiga saker att förmedla till omvärlden.
Sedan jag började skriva här har jag upptäckt att jag tycker det är roligt med skrift. Men frågan blir ändå varför jag valde just mediet blogg. Man kan ju lika gärna skriva i en egen bok för sig själv och där går ju vara än mer personlig.

Kanske har det med att göra att jag är en liten åsiktsmaskin som känner att det är ett forum där jag får tycka?
Kanske söker jag någon bekräftelse i att veta att folk återkommer till en sida som jag formar?
Kanske har det bara blivit ett sätt att umgås med mig själv?
Kanske är det för att det är en möjlighet för nära och kära att följa vårt liv när vi far runt över världens vatten?
Kanske anser jag att jag har något att förmedla?

Ja... Som vi märker är jag inte helt säker på min sak. Antagligen finns det lite alla möjliga ingredienser och skäl till www.paduch.blogspot.com.

Men vet du! Det är i alla fall mycket roligare att skriva när du läser! Stort tack för det!

Du får ta mig som jag är :-)

Fångad mitt i en peruk-testar-stund i kina-affär

Mot oändligheten och vidare!

/Lady Di

Odisciplinerade jag

2012-01-21T12:18:00.000+01:00

Har du fått en sådan där stor liten lapp någon gång? En sådan där ur riven papperslapp där någon kluddat ner några ord som kommer att betyda så mycket för en. En sådan som man inte kan slänga. Det går inte på något vis i världen. Det känns som en skymf emot den som skrivit och det som står där - det som är uttryckt i texten och handstilen.

I vårt förråd, har jag en låda som är nedpackad i en kartong. I den ligger flera kort, brev och lappar som skapar en kavalkad av minnen när jag öppnar den.
Dessutom gör den en liten röd tråd genom livet. Tillsammans med dagböckerna hjälper de mig att minnas människor, möten och saker som jag faktiskt inte kan plocka fram ur minnet, utan dem. Fantastiskt egentligen!

Och nu. Nu skickar vi tankar och ord via datorerna. Meningen är naturligtvis lika viktig som via en lapp eller ett handskrivet brev men personligen tycker jag ändå att känslan är annorlunda. Går jag till mig själv är jag inte så bra på att arkivera på samma sätt heller.

Så jag försöker säga till mig själv, när jag sitter och bestämmer mig för att bli lite mer disciplinerad, att i det ingår att då och då skicka ett litet handskrivet minne över saker jag tänker och tycker till människor jag tycker om.

Om du inte fått något betyder det inte att jag inte tycker om dig! Snarare att jag är väldigt odisciplinerad...

Men ändå vill jag slå ett slag ut i cyber-rymdens stora värld - Förringa icke bläckets kraft!

Z

2012-01-20T15:58:00.001+01:00

Stolt skapare!

/Lady Di

Snarksaker

2012-01-19T13:21:00.002+01:00

Idag blir det ett litet inlägg och Stockholmarn - Lewi 5 bast.

Hans lilla vän på bilden heter Mjukis och denne lilla mus har med tiden blivit en alltmer närvarande filur i familjens liv. Han är med på det som går och alltid så nära som han får (för oss andra) i saker som händer.

Igår bestämde sig killarna för att göra sig redo inför vår Spanienresa och tog ett eget initiativ och packade. När jag tittade ner i Stockholmarns kasse, som är ställföreträdande för en resväska, ligger där endast två saker. Det är Nalle och Mjukis.

Men Ve och Fasa! Mjukis finner jag såhär:

Han är helt invirad i en plastpåse. Mamman vet att ett gosedjur inte kan andas. Det vet hon. Men ändå sliter hon upp Mjukis ur den stora kassen och frågar Stockholmarn om han tror att Mjukis trivs där i. Såhär?!

Han i sin tur tittar på modern med en blick som tydligt talar om att hon är överdriven. Samtidigt som mamman i sista stund får ut mjukis ur påsen och räddar honom från hjärndöden, säger Lewi.

-"Ja. Han trivs! Jag har ju gjort ett hål..."

Så klart. Stockholmarn har tänkt på allt. Mjukis kommer inte kvävas i påsen - Han har ju ett hål.

En stund där trodde den ömma modern att hon var den enda som över huvudtaget bryr sig om den lilla musen, nu för tiden...

Annars då?!

Ja, dessa ord levererades just till mig vid köksbordet:

-"Du mamma! De e konstigt me dej. Jag bidde väckt av dina snarksaker hela natten".

Vad säger man om det?

Vi ses Anders

2012-01-18T23:41:00.001+01:00

Vilken vacker dag det varit idag.

Det var begravning av vår fina Anders. Såklart en tung dag men ändå präglad av ljusa minnen och härliga stunder.

Det är som när det är alldeles tjockt med gråa moln över himlen men det strilar ner breda tydliga ljusstrålar emellan molnen - som vackra kort eller tavlor, du vet.
En vacker syn! Man förstår att där bakom molnen är det otroligt vackert för de där strålarna ger en smak av ljuset.

Jag skrev om under i min adventskalender i december. Jag påstod då att jag tycker att döden är ett underverk.
Jag håller ännu mer fast vid det idag!

Det är så gott att veta att Anders är hemma.

Att mötas och skiljas är livets gång. Att skiljas och mötas är hoppets sång!

/Lady Di

Kombo

2012-01-17T13:34:00.001+01:00

Ditt liv är ditt och ingen annans men glöm inte att andras liv påverkar ditt och naturligtvis tvärs om...

Dröm.
Lev.
Förverkliga.

Sätt andra framför dig själv!

Är inte det en bra kombo?

Ps. Stegen på bilden har absolut ingenting med texten att göra ;-p Ds.

/Lady Di

Små ord av minnen

2012-01-16T23:21:00.001+01:00

Du sa att nu var du färdig, du kommer inte stanna kvar
Att all skit som i livet dig fångat gravens mörker åt dig tar

Psyk-tanten fattar absolut ingenting alls
Tankar och minnen som kväver, stramar åt runt om din hals

Vad finns det för dagar att räkna? De som var är redan förbi
Har man ens inte hoppet, vad finns då för garanti?

Du tog dig till porten till döden, du var så trött på allt slit
Men trots att du knacka och fråga var du inte välkommen dit

När du vände tillbaka till livet och insåg var du var
Du tänkte på dagar som farit - samma smärta var inte kvar

För i hjärtat bodde nu ljuset, det där som du aldrig haft
Och när du fasorna skulle möta fanns en ny inbyggd kraft

Du visste med ens vad det var som hade hänt
Att Kärleken själv sitt ljus i ditt inre tänt

Du mindes att precis innan du försökte lämna in
så sa du till Honom att: vill du så är jag din

Och kraften i svaret på det som du bett
Fick dig att inse att han dig ett nytt hopp gett

Med tacksamma tårar minns jag allt det där
och är evigt glad att du lever kvar här

Livsglädjen fyller idag hela din vackra själ
Och nu är det du som fajtas andras eviga väl

Love you

/Diana

Kokande grodor

2012-01-15T10:25:00.001+01:00

Såklart måste jag få lov att använda ett såhär underbart foto:

Bland det första som vi sa när vi satte oss i tunnan med det 40-gradiga vattnet var att vi måste akta oss för att inte kokas långsamt. Som grodan, du vet. Slänger man i den i hett vatten hoppar den ur men börjar man med lagom tempererat vatten så märker den inte att den tillslut kokas och döden dör...

Det där uttrycket är ändå ganska tänkvärt emellanåt. Händer det galna saker som helt avviker emot vad vårt samhälle tycker är ok, eller bra för mänskligheten reagerar folket direkt. De "hoppar ur". Men tar man in dåliga saker, beslut och levnadsnormer, lite i taget, finns det bra mycket större risk att folket hänger med och kokas långsamt.

Trixet är väl bland annat att hålla sig vaken. Tänka igenom vilka konsekvenser även små förändringar har i långa loppet och ta aktiva steg emot saker man faktiskt inte tror på, eller står för.

Ta till exempel Hitlers framfart. Lite i taget och mycket målmedvetet. Plötsligt upptäcker man att det kokar överallt.
Eller an av vår tids stora trend nu - egoismen. "Bara lite till.."
Eller kanske det jag hörde om idag, som det finns förslag på att lagstifta om i Danmark - att blivande mödrar ska göra fostervattensdiagnostik och om barnet har Downs Syndrom skall det tas bort... Va!?? Vad leder det till i långa loppet? Googla de orden och läs om du vill.

Kokas långsamt.

Vi klarade oss i tunnan i alla fall. Snö överallt, 15 minusgrader ute, underbart sällskap, stjärnklar himmel med stjärnfall. Det blev inte för varmt och önskan jag har när jag ser stjärnan falla är: Låt mig vara vaken och inte kokas långsamt till dess att allt vad passion och medmänsklighet försvinner.
Hjälp mig att inte kokas långsamt!

/Lady Di

Gissa vad

2012-01-14T15:09:00.001+01:00

jag och dessa tre ska hitta på ikväll!

Ledtrådar:

Rätt svar:

Ville passa på att fota nu! Finns ju helt klart en risk att jag tycker det är väldigt skönt att sitta där i det 40-gradiga vattnet, sedan...

/Lady Di

FREDAGSMYS

2012-01-13T16:15:00.001+01:00

Husbandet och jag slog till med fredagsmys dagen till ära!

Kom på att ett vinterparadis är trevligare att mysa i än ett slaskigt Göteborg.

Vänner man träffar alltför sällan är mysigare att träffa än att inte träffa dem. En tripp bort från vardagen kan vara en najs krydda till just vardagen.

Att sitta i en fotölj och mysa med en spinnande katt vid huvudet är mysigare än pinnstol utan katt.

Så vi for till kär familj i Umeå! Eller Vännäsby för att vara mer exakt.

Under dagen listade vi också ut vars ifrån (kolla! Uppsnappad norrländska) ordet fredagsmys förmodligen härstammar - nämligen Sabbaten!

Svensken vill också fira helgen och när man haft fredagsmys så kan man ställa sig på vågen och upptäcka att myset sabbat en...

/Lady Di

Jag gillar multet

2012-01-12T17:37:00.001+01:00

På en lång gång, bakom ett garage mellan buskar och slipers hände det. Jag blev ledd dit av mina sparkande ungar som åtnjöt julkapparnas glädjande framfart. De susade fram och tillbaka och hit och dit med sina sparkcyklar och jag lunkade efter nöjd med att få ta en prommenix och fånga lite av den friska eftermiddagsluften.
Så var vi plötsligt på den där smala gången med plattor. Till höger var det en lång röd plankvägg och till vänster buskar. Mitt emellan - jag. Framför mig har jag ryggarna på de små och jag ökar takten något för att hinna med dem.

Plötsligt luktar det blöt jord och multnande löv och jag "springer" tillsammans med barn. Det var samma doft som så ofta kom till mig i barndomen när jag och mina kompisar lekte i skogen, hemma. Eller mellan husen och i rabatterna. Och utan att jag visste ordet av det så var jag under några sekunder en liten tjej som leker.

Vilken känsla!

Men ganska snart blir man vuxen igen. Det räcker att man ser att en av killarna ställer sig på trädgårdsgången till någons ingång så inser man behovet av ett något mognare tänkande...

Men att jag inte tänker låta mina barn vara några dator-råttor, det har jag bestämt idag!
Ska det vara det blåa skenet som kastar en tillbaka till barndomens solo-kariär av stillasittande framför skärmar, då eller?

Nä. Jag gillar multet!

/Lady Di

Bilden får ge dig tanken

2012-01-11T22:03:00.001+01:00

Ibland är det nyttigt att låta fantasin spela...

Dagens tanke

2012-01-10T22:17:00.000+01:00

Saker ställs på ända när någon som lever nära lämnar jorde-livet. Det har jag märkt.

Viktiga saker tränger sig i kön till hjärnans behandlingssystem, där tänkandet har sitt fäste. Oviktiga saker hamnar ganska mycket i skymundan. Antagligen sitter de där och samlar kraft för att återigen få komma fram till tänkandet men de senaste dagarna har de inte haft fokus.

Idag funderade jag en stund på om jag känner mig nöjd med mitt liv - om det jag satsat på håller när viktiga saker tävlar mot oviktiga i mitt sinne.

Jag kom fram till att det håller.

Bergfast.

Mycket skön känsla!

/Lady Di

Stockholmarn'

2012-01-09T15:01:00.001+01:00

Vår yngste. Det är grabben som dissade göteborgskan och valde att snacka stockholmska istället - därav "Stockholmarn'"

Denna stjärna stod och frågade mormor om någonting att göra. Det hände inget i livet just där och då och därför slogs han tydligen av den eminenta tanken att mormor får lösa biffen.
Hade han frågat mig först skulle jag berättat för honom att svaret man får när man kommer med ett släpande "Vad ska jag göööööra?" med jag-har-tråkigast-i-hela-väääääärlden-och-avlider-om-ingen-hittar-på-något-roligt-nu-attityden, är: "Ta katten i svansen och köra!"

Jag vet att det är standard svaret i ett sådant läge.

-Vad ska jag göra?
-Ta katten i svansen och köra...!

Enkelt.

Men dagen efter, när Stockholmarn' kom med klösmärken på armen och förklarade för mormor att hennes katt inte alls gillade den leken, var det inte lika enkelt...

Men ganska roligt. *viskar*

/Lady Di

Sanning

2012-01-09T00:23:00.001+01:00

Sanningen är det som är. Som är vare sig vi hittar på något annat eller inte.
Det finns alltid en total sanning. För sanningen kan ju vara att det inte finns någon total sanning - då finns det ju en...

Sanningen kan sätta en människa fri. Jag tror det finns många bottnar i det uttalandet och jag tror det är sant.

Sanningen behövs för att vi alla ska kunna förhålla oss till saker och ting. Det är såklart inte alltid så lätt att ta fram sanningen men det är viktigt att komma så nära det går.

Utan sanningen kommer vi rakt in i lögnens famn.

Vem vill vara där?

/Lady Di

En riktig gris

2012-01-07T20:00:00.001+01:00

En spar-gris var det enda Zemias önskade sig i paket till födelsedagen igår.
En spar-gris...

Hur ställer man sig till det? I dagar när livet gör sig påmint om vad som är viktigt och alla känslor och tankar man har liksom lägger dig utanpå. Hur ställer jag mig till att spara pengar som sju-åring?

Men jag hinner inte gå igenom alla moraliska aspekter eller tänkvärda scenarier innan han säger att han behöver en spar-gris att spara pengar i - till timmer. Han ska ju bygga en stad, till människor som inte har någonstans att bo, när han blir stor. Då måste det börja sparas i tid, menar han.

Behöver jag säga vad det var i ett av paketen?

I dagar som dessa rörs en mammas hjärta mer än någonsin av omtanke och kärlek!

Mer sådant åt folket!

/Lady Di

Gäster i vårt hus

2012-01-06T18:17:00.001+01:00

I vår familj, i ett litet hus i Sverige kom Sorgen plötsligt på besök. Hand i hand med Saknaden. De lär väl stanna ett tag förstår jag. Det är två dagar sedan nu.

För exakt sju år sedan var det Glädjen som tittade in till oss den 6 januari. Det är en kär vän och han har haft för vana att göra det varje år lite nu och då och alltid denna dagen.

Vad märkligt det är att ha dem här samtidigt.

Detta fotot är det jag lyckades få på födelsedagsbarnet. Efter det "oooorkade" han inte fler. Ser ut som han knappt orkade detta...
På födelsedagsmamman blev det visst inte något enda... :-)

/Lady Di

Dagen efter

2012-01-05T21:11:00.001+01:00

Spridda tankar i sorgens glädje

Klart man är tacksam att man vet att Anders har det bättre nu. Han är med sin älskade pappa och har ingen epilepsi längre. Det är ju underbart!
Men det blir ett stort tomrum efter honom. Mycket av vardagen hemma som gått i rutiner efter hans sjukdom. Fastän han var den minst krävande människa jag känner. Han fanns alltid här och var alltid glad och tacksam för minsta lilla. En underbart fin människa.
Ibland tänker jag att man "förskönar" de döda när man pratar om dem och om när de var i livet men Anders var så snäll, glad och tacksam. Det fanns faktiskt inget ont i honom. Klart man saknar.

Samtidigt kommer tanken varför har vi börjat plocka ner julen redan? Vi börjar sätta upp den mycket tidigare och ta bort den tidigare... Haha. Till vilken nytta? För att vi ska få lov att käka fastlagsbullarna som såldes på ICA idag eller?

Ja. Döden kommer men livet går vidare. Minnet efter Anders är fint. Saknaden är stor och jag känner verkligen att denna människa tagit en plats i mitt hjärta. Det känns också gott att Lewi är lik honom och heter Anders i 2:a namn. Det är fint!

Något annat som kommer över en är tacksamheten till de som är kvar i livet! De man har chans att dela stunder och ögonblick tillsammans med.

Jag sörjer men ser också ljuset. Anders är hos Gud!

/Lady Di

Vår älskade Anders

2012-01-04T23:28:00.001+01:00

Stefans bror Anders fick flytta till himlen idag. Vi har bott tillsammans med honom de senaste åren och jag har varit peronlig assistent till honom i än flera år så det kommer bli en stor saknad för familjen.

När dödens klor kommer och tar tag
Känns en människa så liten och svag
Men om hon fått den tro som bär
Är hon stark och trygg för hennes Herre är där
Hon blir buren av änglavingar utan ljud
varsamt lämnad i famnen hos Gud
Hon minns ej längre kampen hon haft
Lever i himlen med fullaste kraft
Med ny kropp hon vandrar på helig mark
att dö och lämna gjorde henne ändå stark
Kvar här på jorden finns nära och kära
De minnet av vännen i hjärtat får bära.

Tack för tiden vi fått dela med dig.
Det lyser frid över ditt minne!

Vi saknar dig Anders...

Kram Diana

Grattis

2012-01-03T18:49:00.000+01:00

Jag har kommit på att jag trivs väldigt bra med att få vara mamma. Det är stort!

Knasigt är dock att jag och mitt husband fått i uppgift att fostra dem. Att försöka få dem att bli rustade inför livets strapatser. Hur gick det till? Hur gör man det?

Även om jag ibland blir smått galen på ljudeffekter och små-bråk, som kommer med på köpet, så kan jag inte riktigt insupa glädjen av att få höra ihop med så fina människor - den är så stor att lilla jag inte kan rymma den helt.

Kanske inte är så konstigt att man tittar tillbaka på sina egna föräldrars uppfostran och försöker förhålla sig till det och ens egna livserfarenheter... Någon annan grundkurs har jag inte gått. Ändå har man fått ett så ärofullt uppdrag.

Så idag tänker jag utbringa ett riktigt Grattis till dig och mig som fått förmånen att få vara förälder!

Grattis!

Jag kanske inte har så mycket prylar eller stålar men jag är helt klart rik ändå!

Och killar. Aj lavv jo!

Hjärtat

2012-01-02T17:15:00.001+01:00

Hjärtat av någonting. Det är själva kärnan, det som allt annat, av detta någonting, omringar och utgår från.

När vi pratar om vad som uppfyller vårt hjärta eller hur tillståndet är i (ej med) hjärtat så menar vi väl alltså händelsernas centrum av vårt liv, av oss själva.

Hur ofta tar man sig egentligen tid för att behandla sitt hjärta? Och hur gör man det, rent konkret? Hur kan man bevara det?

Att hitta goda råd och tips till välmående av kropp och hjärna är inte så svårt. Överallt finns de - apotek, träningsutbud, kostråd, sjukvård, utbildning, hjärnskrynklare, sociala gemenskaper med mera, med mera. Der räcker att titta på tv-reklamen en kväll så har man ett gäng uppslag och rekommendationer för sätt att få hjälp till att vara välmående.

Men hur ska man göra för att få må bra i hjärtat? Källan där själva livet utgår ifrån.

För det säger väl egentligen sig själv att om roten till något mår dåligt så blir hela växten lidande. Om källan till vattendraget är smutsigt blir allt vatten som kommer därifrån drabbat. Tar man då inte hand om sitt hjärta borde alltså resten av livet spegla hjärtats tillstånd.

Ibland tycker jag att vi pratar och lever som om vårta hjärtan är en hållplats endast för den vi håller kär för stunden. Vi glömmer att det är vår innersta reservoar för all kärlek vi har och får. För alla känslor och för vårt innersta väsen.

Ibland funderar jag till och med på om vi inte har förväxlat längtan efter ett fridfullt hjärta med tron på att 'självförverkligandet' kan ge en vad hjärtat längtar efter. Vi söker så många gånger på fel ställen.

Eftersom vi alltför sällan pratar om detta rum i oss, då vi glömmer av att lyfta fram hur man kan pyssla om sitt hjärta, glömmer vi också av vad det är som skadar det. Ibland är det till och med så att man skäms så mycket för vad som finns där inne att man inte vill veta av det, än mindre visa upp det.

Det är inte alltid lätt att ställa 'diagnoser' på hur människor mår i sina hjärtan men en indikator är naturligtvis vad som kommer ut ur munnen. Man brukar ju prata om det som hjärtat är fyllt av. Händerna visar också endel av vad som finns i hjärtat - genom hur en människa använder dem. Till gott eller ont.

Jag tillhör dem som hävdar att alla har både gott och ont inom sig men att man kan välja vilket av 'förråden' man fyller på.

Kanske är det, det som är hemligheten? Vilket förråd man fyller upp. Jag tror ju att till exempel lögner, skitsnack, stölder, mord, egoism eller när man blir sårad pga att sådana där negativa saker hamnar i det mindre härliga förrådet. Och det är klart - står det förrådet öppet så mår man kanske inte så värst bra heller...

Uttrycket: "Framför allt som skall bevaras ska du bevara ditt hjärta, för därifrån utgår själva livet" bär nog på en stor hemlighet.

Tänk om det där som kyrkan hävdar är sant. Tänk om syndernas förlåtelse är nyckeln till de olika förråden? Att man kan få hjälp med att låsa det ena och öppna upp det andra... Och om man igen råkar ut för eller gör skadliga saker för sitt hjärta, så kan Gud själv rensa och läka.

Men det förstås, då är det ju en förutsättning att man tror att Gud existerar.

Men hur gör man annars?
Hur bevarar man sitt hjärta?

/Lady Di

Gott nytt 2012

2011-12-30T22:32:00.001+01:00

Ett gott nytt år... Klart jag önskar dig det! Men ärligt talat så tror jag att vi själva till stora delar är med och styr om det ska bli så eller inte. För godhet, för mig, är kärlek i handling. En kärlekshandling! Det kvittar hur mycket jag sitter hemma och älskar - jag måste gå till handling för att det ska märkas.

Kärlek föder kärlek...
Egoismen leder sällan dit man hoppas.

Det kvittar vad jag gör och hur bra det än är - saknas det kärlek i handlingen så klingar det inte bra nog! Men när det är äkta kan det förändra liv! Både ditt och andras.

Så nu önskar jag dig och mig ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

/Lady Di

Glädje

2011-12-29T12:16:00.001+01:00

Äkta skönhet kommer in ifrån. Liksom, som jag skulle vilja påstå, att sann glädje kommer in ifrån, också.

Jag tycker det är galet roligt att tänka på att när människor tycker något är så roligt eller glädjande, att hela ens inre fylls, börjar man tillslut att skratta. Alltså att stöta fram höga ljud i olika takt. Precis som att något som finns inne i en måste få komma ut. Dessutom gör man en förställning av ansiktet som kan liknas faktiskt är en slags grimas.

Än roligare blir det när det är många som skrattar tillsammans. Om man inte skulle veta vad som pågår, aldrig skulle sett något liknande, tror jag faktiskt att man skulle ansett skrattande människor vara tokiga.

Vad ball det är att vi har ett sätt att umgås på, som är knasigt men som samtidigt förlänger livet, som dom säger.

Mitt "årets skratt" är lätt att utröna! Det var under ned-seglingen till Spanien, under en av våra spanska lektioner. Tror det är svårt att förklara vad som var så roligt utan att det tappar sin lyster, dock. Men läckert är att vår vän fångade stunden på bilder! Och sanningen är att en av bilderna är så ful-fin att den inte ens får vara med här men denna får:

Ja. Skratt och glädje är vad vi människor behöver! Låt oss försöka sprida lite omkring oss - Det smittar!

Som jag läste:
"Saknar någon ett leende - Ge henne ditt!"

/Lady Di

Tråkigt

2011-12-27T10:08:00.001+01:00

Livet rullar på. Tiden tickar och även om man sätter sig ner och strejkar så förändrar det inte tidens gång - upplevelsen av den men inte processen.

Idag kom det lite oväntat in en tågresa i mitt liv och plötsligt står jag, precis som i min barndom, på Mullsjö station och väntar in tåget. Ingen mer än jag och några okända människor som också tänkt sig att åka någonstans i Sverige. Och där och då upplever jag hur det är att umgås med mig själv och mina egna tankar. Visst, jag har gjort det massa gånger sedan skoltiden men ändå var det en stund av livskvalité som hann ikapp mig när jag stod där och inte hade annat för mig än att titta på molnen.

Det är lätt att missa att man har roligt om man aldrig har tråkigt och man blir fartblind om man aldrig står stilla.

Mitt emot vårt hektiska tänkande av att uppleva så mycket som möjligt hela tiden är just tanken på att pausa - utan att göra något alls. Frågan blir vart man ska lägga alla upplevelser om man aldrig tar tiden för att gå in till sig själv och sortera lite...

Jag tror det är skälet till att vissa människor älskar att fiska i timmar trots att de aldrig får något, jaga, plocka bär, hänga i hängmattan osv.

Ja. Dagens slag går för planerade (och oplanerade) pauser mitt i vardagen!

/Lady Di

Jul

2011-12-25T19:02:00.001+01:00

/Lady Di

Julkalendern - GOD JUL

2011-12-22T16:00:00.000+01:00

Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba.

Detta bestridda underverk - att Jesus var Guds son.

Men om det är sant så gäller även:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son,

för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv

God Jul

min vän och tack för att du läst min julkalender!

Diana.

Julkalendern - 23 dagar

2011-12-22T15:38:00.004+01:00

I 23 dagar har jag haft underverk i mitt huvud. Stora och små, självklara och ofattbara och många större än vi människor. Skeenden som går utanför vår fattning. De sker och vi hoppas på dem. Det finns så många fler än de jag berört och jag tror att vi är beroende av dem. Fast att vi inte själva kan styra över dem.

Vi behöver att det händer saker som är utanför vårt tänkande, som spränger gränser och ändrar omöjliga situationer. Vi är så små i oss själva och jag kan inte hjälpa att det ligger närmare mitt hjärta och förstånd att tänka att det finns någonting som är större än människan. För hur det än är, trots all kunskap och förmåga, är vi begränsade. Jag har svårt att tänka mig att leva i en värld där underverk helt uteblev.

Men att sitta och filosofera lite över livets underverk har gett mig livsglädje varje dag. Det är roligt!

Så nu siktar vi på den sista luckan i morgon och njuter av jule-friden!

Julkalendern - livsförvandling

2011-12-22T01:22:00.001+01:00

Det där som kallas för "frälsning" är ju inte helt enkelt att förstå sig på.
Människor kan förvandlas och bli som om de är "hjärntvättade" (enligt vissa) -ändra åsikter, värderingar, livsstilar och beteenden i ett naffs och sedan ha kvar dem resten av livet. Intressant är också att de alla "skyller" på Jesus. Och även om du inte tror på Gud kanske du kan hålla med om att det är någon form av underverk när en människa kommer till tro och hela livet blir förvandlat?
Till exempel en alkholist som blir helt fri i samma stund han säger att han lämnar sitt liv åt Gud (som Stefans pappa) eller som flera av mina vänner som gjort det samma och fått livslust mitt i det mörkaste mörker.

Något är det som händer och det ser jag som underverk.

/Lady Di

Julkalendern - H2O

2011-12-21T15:50:00.001+01:00

Vatten fascinerar mig!
Allt levande behöver vatten för att just leva.
Till skillnad från alla andra ämnen är vattnet som tyngst vid 4 grader och det gör att isen lägger sig överst och med hänvisning till det jag skrev om jordens avstånd till solen, för ett par dagar sedan, tycker jag det är coolt att vattnet är i sin perfekta miljö just på jorden. Lite varmare- bara ånga. Lite kallare - bara is...
Men nu kan vi och allt annat levande finnas här också!

Ett livets under - vattnet

/Lady Di

Julkalendern - Tellus

2011-12-20T00:47:00.001+01:00

Såklart måste jag ju hävda att hela jorden är ett underverk! Vare sig Gud skapade den eller det var någon slags explosion i ett oändligt universum är det ju inget mindre än ett underverk att Tellus hänger här mitt ibland alla himlakroppar och solsystem. Dessutom finns det som vi kallar liv ombord. Och vi kan inte existera någon annan stans ännu. Besöka men inte leva och fortplanta.

Ta vår natur. Alla funktioner och system. Allt vackert och underskönt. Allt levande och skapande. Det är ett underverk om något! Och hade vi inte haft "turen" att hamna inom en radie av 10 % med felmarginal, alltså 5 % närmare eller längre bort från solen, (som turligt nog också hänger på en sjukt lämplig plats i universum) hade det inte vart mycket av liv här heller.

Jag älskar havet, himlen och orörda berg, djur och skog. De är liksom inte formade av människohänder och visar naturens storslagenhet.

Ett livets under - Jorden

/Lady Di

Julkalendern - Elinor

2011-12-19T00:52:00.001+01:00

I dagens lucka om Livets Under gästbloggar Elinor Skarby Hay:

Jag kan se mig själv i en del av de ungdomar jag träffar idag. Det kanske inte syns utanpå dem, men ändå gör det så ont inuti. Och då förstår jag lite av hur de som fanns runt omkring mig måste ha tänkt och känt när jag var där. Man kan ju liksom inte gå in och möblera om inuti en annan människa. Även om jag ibland önskar att det gick, när man ser att någon gör sig själv illa från insidan. När det övergår till fysisk skada. Maktlös.

Ändå var det vad som hände i mig den där kvällen. Det var vad som krävdes för att den negativa spiralen inuti mig skulle vändas. Fri på insidan! Jag är så obeskrivligt tacksam!

Det var inte någon av människorna runt omkring mig som åstadkom detta. De hjälpte mig istället att ta kontakt med Honom som kan göra det som är omöjligt för oss. Jesus.
Det är inte en magisk formel. Men det är ett under.

/Lady Di

Julkalender - 4000

2011-12-18T16:22:00.001+01:00

Idag funderar jag över Judarnas historia. Över hur coolt det är att de bevarat sina seder och bruk i ca fyra tusen år. Vi som knappt kan vad våra far-föräldrars föräldrar hette.

De sätter oerhört stort värde på sin historia och ritualer har hållits högt genom alla seklers skeenden. Se bara på tiden när Hitler var vid makten. Trots att döden och mörkret var det som omgav dem firade de sabbaten. Det verkar som att det enda ljus de hade kom inifrån eller kanske uppifrån...

Ett livets under - Det judiska folket

/Lady Di

Julkalendern - True Colors

2011-12-17T11:34:00.001+01:00

Ett livets under - Alla vackra färger

Mer än så behövs inte sägas om det!

/Lady Di

Julkalendern - Darwin

2011-12-16T11:38:00.001+01:00

Om vi först var en amöba, och sedan utvecklades därifrån så sakteliga, måste väl det betyda att någonstans i alla utvecklingssteg kom den androgyna (tvåkönade) varelsen på att den inte längre skulle vara det. Tvåkönad kanske inte är rätt för från början var det väl celldelning som gällde...
I vilket fall blir min fundering: Var det fördelaktigt och det "starkare" alternativet att man måste vara två för att bli en till? Är inte det mer sårbart? Och hur kom varelserna på att något förändrats så pass att man behöver ett samliv?
En annan tanke är hur blommorna kom fram till att det smartaste sättet att bli fler på är genom bin och humlor...

Jag har svårt att tro på det här!
Men det är ett underverk att det finns folk som gör det ;-)

Ett livets under - Att livet självt gäckar vårt kunnande

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år.
/Lady Di

Tack

2011-12-15T11:12:00.001+01:00

Idag blir det en speciell lucka här hos mig.
Jag nåddes av det tragiska budet om att en av mina barndomsvänner omkom i en bussolycka utanför Mullsjö igår. Det var många år sedan vi träffades men det är ändå sorgligt och tråkigt. Endel människor från barndomen har man särkilda minnen med. Ville hedra henne här.
Vila i frid Karin och tack för delade stunder.Karin Nordenberg.

/Diana

Julkalendern - Skyddsänglar

2011-12-14T15:42:00.000+01:00

Man hör dem i olika sammanhang och av helt olika folk. Berättelserna och beskrivningarna om till exempel bil-crasher som man inte borde överlevt eller andra olyckor och händelser som sker där en person egentligen borde varit död nu men hur han eller hon refererar till en oförklarlig händelse där man knappt fick en skråma. Ofta kallar man det "änglavakt".

Det finns också människor som menar sig ha sett änglar i situationer. Att man fått skådat in i en osynlig värld eller att en ängel visat sig i våran. De beskriver dem inte som fina flickor med vingar men ändå väldigt vackra och mäktiga - ljusa. Endel menar sig också ha fått budskap ifrån Gud via dem.

Tänk om det är så att det finns änglar som är ljusets budbärare och våra beskyddare runt om oss människor. Jag tror det!

Ett livets under - Änglar

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

/ Lady Di

Julkalender - Du är förlåtad

2011-12-13T13:22:00.001+01:00

Zemias och Lewi var i luven på varandra. Arga som små bin och tyckte att allt den andre gjorde var otroligt dumt. Men så plötsligt säger Lewi "Förlååååt!!!" och så svarar Zemias "Tack! Du är förlåtad!!"

Det finns en kraft vi människor har i våra händer, som är starkare än det mesta. Som kan förändra de svåraste kval och de hårdaste hjärtan. Eller kanske är det två - kärleken och förlåtelsen!

Det märkliga är att även personen som varit med om en behandling som skapar sår och ilska, blir bunden av detta ända fram tills han lyckas förlåta och lämna. Därmed är inte sagt att man måste leva ihop eller nära människan som gjort en illa men så länge man håller kvar i sin ilska och smärta blir den ett hinder i sitt eget liv.

Och jag förstår och jag vet att det är enklare sagt än gjort!! Men jag har också fått se hur befriande det kan vara att få lägga av sig bitterhet, sorg och ilska. Hur det finns möjlighet att börja om på nytt och se framåt istället för att blicka tillbaka hela tiden.
Jag tror att förlåtelsens kraft finns tillgänglig för oss alla och även om det låter helt avigt att inte hålla "boven" vid sitt handlande så får man själv ett annat focus om man ser åt andra hållet.
Det är faktiskt inte bara en känsla utan vilar också i ett viljebeslut.

Ett livets under - Förlåtelse

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år.

/Lady Di

Julkalendern - Soool

2011-12-12T10:16:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Ett livets under - Solens perfekta avstånd, varande och livgivande till Jorden!

/Lady Di

Julkalendern - Tänk!

2011-12-11T09:51:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Vi har en Diskussionsklubb, jag och några tjejkompisar. Den är lite som ett alternativ till "syjunta" som min mammas generation hade. Den största skillnaden är nog att istället för att träffas, och bara "kackla" under titeln "vi syr", så tar någon i Diskussionsklubben med sig ett ämne, som vi pratar och analyserar, den kvällen - En riktig hit! Tjejer har ju en förmåga att välja ämnen som berör emetionellt och diskuterar man sådant finns en rejäl "risk" att man kommer nära varandra, av bara farten. Jag älskar det! Att snacka om vad som händer i världen, i samhället, i familjen, i sig... Riktigt bra grejer. Ger en nya perspektiv och infallsvinklar.

Allt man diskuterar eller säger bygger ju på tankar. Om man inte talar före man tänker efter, dvs ;-p. Och är det inte lite lustigt att vi förutsätter att alla har dem därför att jag själv tänker. Men hur vet vi det?! Här har vi något som vi tror på och litar på utan att kunna se det. Och i ärlighetens namn kanske vi alla har folk ikring oss som vi ibland undrar om den, över huvud taget tänker...

Men människan kan alltså sitta ensam och forma sina tankar och där igenom lära känna sig själv och andra. Ibland kan man klura över saker som man inte ens har ord för men då är det väldigt svårt att uttrycka sig... Att prata är ju medlet som de flesta av oss använder för att "berätta" vad vi har inom oss. Däremot djuren som troligtvis inte har samma kapacitet av tänkande som människan kan inte heller uttrycka tanke med ord. Intressant.

Jag tror att tänkandet är starkt sammankopplat med personligheten, jaget, inom oss - så klart! Men hur? Är det tanken som är jag eller är jag någonting som formar tanken? Ändå värt att tänka på!
Men eftersom det finns sjukdomar som ställer till det i tankarna för vissa tror jag att själen är först. Det bygger jag också på att barn inte tänker lika mycket utan utvecklar det med åldern. Fast det kanske är språket som utvecklas, inte tanken... Och där hamnar jag i funderingen på att man kan ju lära sig att göra saker genom att härmas utan att någon berättar och då kan man mer än man kan sätta ord på, men inte mer än tanken hänger med på...

*Hmmm* Vart vill jag komma?!

Det har jag inte tänkt ut... Men det hade känts väldigt tomt inom mig utan tankar.

Ett livets under - Tänkandet

/Lady Di

Julkalendern - Att överleva

2011-12-10T00:49:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Är hos förgenerna denna helgen och här finns en tv. Den vilade jag mina ögon på en stund och fick se ett program som hette typ: "I was bitten". Det handlar om människor som blivit attackerade av djur i olika situationer och hur det gick till.

Denna gången var det en ormskötare som blev biten av en stor Diamantskallerorm som tydligen är galet giftig. Han svimmade redan efter fem minuter fast det vanligtvis tar en timma.
En annan man blev trampad av en elefant och hade tarmarna utanpå magen i tre timmar.
En kille blev påhoppad av en tiger som började käka på honom under en halvtimma.

Alla tre överlevde. Mot alla odds.
Kroppen är fantastisk på att läka ihop och att hitta alternativa vägar till överlevnad.

Som när benet blir avbitet av tigern - Om blodådrorna blir helt avhuggna drar de ihop sig och det blir inte en så stor blödning som när de skavs av. Därför förblödde killen inte trots uppätet nederben...!

Bara något exempel på hur fantastisk kroppen är. Så ömtålig men ändå enormt stark.

Ett livets under - kroppens överlevnadsförmåga

/Lady Di

Julkalendern - Spindelbostad

2011-12-09T00:46:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Mitt när man lever sitt lilla liv och knotar på med dagarnas olika sysslor, så som äta-sova-jobba-umgås-handla-träna-leka-göromål, kan de ske. Fast att man aldrig hade trott det så.... Plötsligt händer det bara!

Spindlarna lämnar det traditionella boendet och slår in på den lite mer exklusiva banan. Kanske är det inget för den

vanliga lilla nät-liraren men är du en åttabening med lite extra krav på tillvaron och gott om adrenalin så erbjuds numera "öron-grottan" i olika stilar och miljöer. De två hetaste är antingen modell barn eller modell kvinna. Lite olika om du vill ha en äldre, renare stil med extra prål eller om du nöjer dig med det yngre, mindre och enklare.

Och spindlarna nappar tydligen... Blä!
Kanske faktiskt inte riktigt räknas som ett under... Men UNDERligt skulle det vara. Och rent avskyvärt!

Ett livets under - att Diana skulle kunna sova utan öronproppar efter att ha hittat spindlar i öronen!

Läs om spindelbostad i kvinnoöra
Läs om spindelbostad i pojköra

/Lady Di

Julkalendern - Död

2011-12-08T00:22:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Vi var i Sölvesborg igår för att närvara vid en begravning av en avlägsen släkting till mig. En härlig man som passerat 90-sträcket, så det var ingen chock men likväl sorg och saknad. Frid över Helge Anderssons minne.

Stefan och jag satt och pratade om det och jag menade att döden är ett slags under, ändå. De som varit där när någon dör, eller har sett en död, beskriver ofta att han eller hon inte längre fanns kvar. Ena stunden är en människa i sin kropp och i nästa är hon inte längre i den. Helt borta och skådas eller träffas aldrig mer på jorden. 21 gram lättar en kropp när en människa dör, har jag hört. Som ett trolleri... Eller kanske mer ett under.

"Ett under att dö". Det är ju inte direkt det mest positiva man kan prata om... Inte i många fall och absolut inte för de som är kvar efter.
Men sen jag själv kom till tro och började vara med i kyrkan har jag upptäckt att det faktiskt finns människor som talar om döden mer som livet. Att de längtar till livet efter detta.

Berättelsen om maken och hustrun som gick runt i himmelen efter att de dött.
Hon: Åh! Vad det är underbart här!!!
Han: Ja! Hade du inte tvingat mig att äta alla de där nyttigheterna hade jag varit här mycket tidigare...

Och visst kan man tänka att det är något slags skydds-mantra som slängs med för att trycka bort ångest-laddade tankar. Men alla som har haft ångest vet att det inte funkar att bara tänka "lite positivt", för att slippa våndan...

Jag hoppas verkligen på himlen. Jag tror på och litar på himlen.
"Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset av evangelium."
Och jag skäms inte för det jag tror på - Det ger mig mod att leva!

Ett livets under - Döden

/Lady Di

Julkalendern - Livselixir

2011-12-07T11:07:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

"Jag kan inte riktigt se hur din mor ser ut längre." Sa pappa till mig en dag. "Jag kan, på ett vis, se att hon har åldrats men samtidigt ser jag det inte. Hon är en människa jag älskar för mycket och därför har tiden stannat i hur jag ser henne. Jag ser bara Ninna..."

Jag har tänkt på det lite. Det är faktiskt så med människor man älskar och lever nära. Familj och vänner. Avlägsna personer ser man att de har åldrats när man råkar springa på dem.
Jag tänker att vissa människor lämnar avtryck i mitt hjärta. Fina och aktvärda som man för alltid har kvar fast vi kanske aldrig mer möts. Andra människor har en egen plats där och är därmed kvar, liksom.

Vänskap är att binda hjärta till hjärta. Det krävs ett aktivt uppknytande om man vill "lämna"... Och även om det tar längre stunder emellan man möts så sugs man in i varandra när det väl händer. Man hamnar där man var sist och man ser till människans inre istället för huden, åldersskillnader eller bildäcken på magen.

Det sägs att det är i tuffa tider som vänskapen prövas och kanske ligger det en sanning i det. När livet eller ens handlande inte går riktigt som man tänkt sig - Har man kvar sina vänner då? Älskar de ens väsen eller ens handlande?

Det bästa sättet att få en vän är att vara en och för mig innebär riktig vänskap i huvudsak några saker - Kärlek, glädje, vänlighet, trofasthet, mildhet, ödmjukhet, tålamod. Allt detta med den största portion sanning! Och när saker går snett måste såklart förlåtelsen vara en ledstjärna. Vi är ju ändå människor...

Märkligt nog så finns det personer som älskar mig. Så mycket att jag blir förundrad och galet tacksam!

Jag ska verkligen försöka vara rädd om er. Ni är dyrbara för mig!

Ett livets under - Vänskap

/Lady Di

Julkalendern - Aaaaaaaah

2011-12-06T11:23:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Det första vi använder är skriket. Så småningom kommer det till lite läten och kluckanden och efter det härmas vi. Vi inser tidigt att de där ljuden gör så att maten kommer till oss, att man får en kram eller att någon tittar till en.

Jag tycker det är ur-charmigt när ett kiddo står framför en och babblar gallematias med en gravallvarlig uppsyn. Man förstår att barnet vill något men inte vad...

Så småningom utvecklas detta och efter några år kan man förmedla bitar av en själv genom ord.

Jag kan sitta i Kenya och trycka några nuffror på en telefon. I en annan del av världen kan då du eller någon annan svara i din telefon och så kan vi berätta för varandra hur vi mår och vad vi känner över olika saker som händer och sker. Fast att vi inte ens kan se varandra.

Språket. Denna enorma tillgång som skiljer sig från all annan typ av kommunikation, ibland andra varelser.

Det går också att skriva på papper och någon annan kan hitta det och uppfatta mycket av vad personen som skrivit menar.

Egentligen något självklart för oss men ändå väldigt häftigt! Att skrift, ljud och läten kan få andra att förstå lite av vad som finns inom mig, mina känslor och tankar.

Ett livets under - Språket

/Lady Di

Julkalendern - Över alla gränser

2011-12-05T01:06:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Är jag ledsen kan den vara nödvändig.
Är jag arg kan den vara lugnande.
Är jag glad kan den göra mig ännu gladare.
Är jag kär kan den göra mig än mer förälskad.
Den kan göra mig upprörd.
Vill jag rikta mina känslor till någon kan jag använda den.
Vill jag förmedla något kan jag använda den.
Vill jag proklamera något kan jag använda den.
Ibland gör den mig uppfylld av ett välbehag.
Ibland gör den mig medveten om att jag lever.

Den kan ibland nå längre in än många ord.
Den talar till alla och förbi våra språk!

Ett livets under - Musiken

/Lady Di

Julkalendern - Ca 2 ,1 Miljarder

2011-12-04T14:14:00.001+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

När jag vaknade idag kände jag att jag var trött. Jag hade tagit beslutet att då Husbandet är på Marstrand och har läger och han även har bilen, så går vi inte till kyrkan idag. Ren lathet... Men så kom ena gossebarnet och tycker att vi visst borde gå! "Det är ju söndag..."

Så det fick bli ett kyrkobesök! Och det var helt klart värt!!

För bara någon vecka sedan var jag i Spanien och hamnade på olika vis i en församling som jag aldrig varit i.
Trots att allt är nytt och språket är relativt främmande kändes det som hemma. Märkligt ändå...

Är det inte ett underverk i sig att det en dag som denna träffas miljontals människor runt om i världens kyrkor?
Är det inte facinerande att då livet krisar till sig för oss och när katastrofer och liknande sker, söker vi oss ofta till kyrkan... Eller nu i juletider. Första Advent är en av de mest välbesökta gudstjänsterna på året.

Är det inte ett under att det finns ungefär 2,1 miljader kristna på vår jord och att tron på Gud överlevt genom alla tider?

Trots att Gud inte finns....

Eller?

Ett livets under - Den kristna tron

Elida Children home Kyrkan i Indien

Julkalendern - Tjockiskvinnor

2011-12-03T00:00:00.000+01:00

Olika "Livets under" är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Jag minns att Husbandet och jag traskade längs med promenaden vid havet i Billdal.
Frågorna for runt som ett ton fjädrar i huvudet. Ett ton fjädrar i kombination med en fläkt...

Egentligen hade vi bara ett definitivt svar - Det hade blivit ett plus-tecken på graviditetstestet.

Jag vet att jag försökte ta in vad det betydde genom att upprepa sanningen på alla möjliga olika vis.

Inom mig spirade ett liv, precis som våren runt omkring oss gjorde, men ändå var det som ett stort skämt.
Inte kan väl en människa växa där bland alla tarmar, magsäcken och annan gegga? Kan det bli en person med känslor och tankar? Man är ju själv skapad på samma vis, man har träffat otaliga tjockis-kvinnor och lika många små bebisar men ändå blir allt så otroligt just när man väntar sitt eget barn. Alla andra kan ju ha smusslat när jag inte ser... Köpt ungen på blocket eller nått...

Tiden går, magen växer och även insikten om att det finns något i den. Dagen kommer då detta "något" skådar dagens ljus och även jag skådade och fick träffa honom - En riktig människa. En liten, men äkta vara...!

När jag var gravid andra gången förstod jag lite snabbare att processen var igång men att det skulle bli en människa med en personlighet till, var lika galet för min hjärna.

Ändå står jag här idag med två killar som i allra högsta grad är. Som inte var...

Zemias och Lewi. Så självklara men ändå helt ofattbara. Hur kom deras "jag" in i mig? Inte DNAt då, utan det själsliga, deras känslor, förmågan till funderingar och deras livsanda...
Hur gick det till? Eller: Vad hände där?

Ett livets under - Livet.

Julkalendern - Bullar

2011-12-02T00:12:00.001+01:00

De är lite var stans och hela tiden, så nära men ändå ibland svåra att se - Livets under!
Ibland behöver vi leta upp de ljus livet bjuder på. Kanske särskilt i decembermörkret?! Det är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Idag körde jag ensam i bilen med radion på och Axel började berätta om sitt liv.
Han växte upp tillsammans med sin mamma och pappa i en av Stockholms finare villaområden. De hade gott om pengar och på grund av pappans arbete var det ofta bjudningar och olika tillställningar i hemmet och det fanns alltid gott om vin och sprit i skåpen.

Utåt sett verkade familjen ha det så bra och pappan var alltid med vid sidan av och hejade på Axel och hans hockey- eller fotbollslag på matcher och träningar. Det som pågick när ingen såg på var dock ett kontinuerligt missbruk.
Pappan var inte elak när han var full men han glömde allt, svamlade, strulade och gjorde knäppa saker som ingen nykter människa gör.
Däremot berättade han nästan alltid att Axel var det enda han hade och att han betydde allt för honom. En mycket märklig känsla att höra från någon som stinker sprit och inte kan prata rent. Särskilt när denne någon är en far som ska ta hand om och beskydda en.

Axel bar detta inom sig, för sig själv i många, många år. Han berättade att han grät varje kväll och när hans mamma och pappa skiljde sig ville alltid mamman höra om pappan varit onykter när Axel bott hos honom. Han ljög varje gång - risken fanns att pappans värld skulle gå under om någon fick veta sanningen. En enorm börda helt enkelt. Alldeles för tung för en liten kille att bära.

När Axel kom i övre tonåren bröt han helt med pappan. Efter några år fick han själv hjälp av en stöd-organisation för anhöriga till drogberoende och han kände att livet lättade. Pappan kom in på ett missbrukshem och fick hjälp med sina bekymmer och med tiden träffades de så smått igen.

När pappan blev utskriven var det jul. Han kom hem till Axels lägenhet och blev bjuden på bullar. Axel upplevde det så underbart att ha pappa där vid köksbordet, att han var närvarande och att han gav sin son beröm. Han sa att Axels lägenhet var så fin och att han var stolt över honom.
Axel berättade att han fick fem minuter av det han längtat efter hela livet och att det var så fantastiskt.

Dagen efter fick pappan ett rejält återfall och drack tills han dog.

Här strömmar mina tårar ner för kinderna medan jag lyssnar. Inte bara för att jag anar lite, lite av smärtan Axel burit på, utan också för att jag i en liten skala får ta del av den enorma kärlek ett barn har till sina föräldrar - trots allt...

Därför anser jag att ett av livets under är kärleken! Den bär allt, den tror, den hoppas och den kan uthärda allt...
Hur går det till?! - Ett rent underverk!

Och måtte vi själva ta vara på den och ösa kärlek över varandra. Den finns ju i så många former men ändå har den samma grund-nerv.

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

/Lady Di

Julkalendern - Livets under

2011-12-01T00:55:00.001+01:00

De är lite var stans och hela tiden, så nära men ändå ibland svåra att se - Livets under!
Inland behöver vi leta upp de ljus livet bjuder på. Kanske särskilt mitt i decembermörkret! Då menar jag inte alla de som är placerade på bord och i fönster i våra skandinaviska hem...
Det är vad min julkalender erbjuder dig i år. Enjoy!

Denna lilla fighter får representera ämnet - Funnen på Marstrand, i veckan... Det är ju ändå december!!

/Lady Di

Reklam:

2011-11-28T20:22:00.000+01:00

Julkalender här med Lady Di den 1-24 december

Välkommen!

Jag o mitt Husband

2011-11-27T23:58:00.001+01:00

Det är ändå någonting som får mig att förstå varför vi inte har så många konserter inbokade.

Eller varför vi valde varandra, kanske...

Lika barn leka bäst ;-p

/Lady Di

Utan Gud är allt möjligt...

2011-11-26T23:46:00.001+01:00

...enligt vissa.

Läste på Dagen.se om adventsfirande och om att man inte får snacka om Gud när skolan kommer på besök för avslutningar.

Tanken slår mig: Är det verkligen farligt att snacka om en Gud 'som inte finns' på ett skolbesök i kyrkan, typ första advent eller på sommaravslutningen?

Jag menar, eftersom våra ungdomar och barn tydligen inte alls blir påverkade av våld och sex, som visas i all media, så borde väl inte ett tänt ljus och lite fina ord om Kärleken vara så farliga, eller...?

I kväll är sista kvällen på vårt uppstartsläger (1 av 4) med Elidas egna konfirmander. När jag sitter tillsammans med dem och pratar om livet och bekymmer och frågeställningar som finns, inser jag att om Gud inte existerar, är väldigt mycket hopplöst.

Men att ge lite ljus i mörkret i form av att tända ett ljus och låta prästen tala om Honom som kan förvandla mörker till ljus det är otänkbart - för tänk om det är sant... Eller?
Är det inte sant är väl inte det värre att än att läsa en kvällstidning idag, och få uppmaningar om att otrohet ger liv i relationen - bara det inte upptäcks...

Att all tolerans emot allt varande exkluderar de Kristnas Gud, kanske snarare talar för Honom än emot?

/Lady Di

Jag har det!

2011-11-26T15:50:00.001+01:00

Denna text finns att läsa här på nätet:

Magnesium är en mineral som de flesta av oss ofta lider brist på och den finns i relativt hög halt i choklad.

Choklad påverkar utsöndringen av endorfiner i kroppen. Endorfiner ger oss en euforisk lyckokänsla (liknande den man kan känna efter ett träningspass) och är smärtstillande.

Så då kan jag ju bara käka lite extra choklad de dagar jag inte hinner (läs: orkar) träna...

/Lady Di

Julfeber

2011-11-25T12:01:00.001+01:00

Redan efter Kalle Anka börjar folk sälja sina oönskade julklappar, via Blocket, på julafton.

Det är inte precis nu, eller kanske för typ längesen, som vi borde stanna upp och begrunda vad vi håller på med, eller?

Det är ett nästan sjukt beteende vi skaffat oss... Att det får fortgå är förmodligen för att det fötts ur att "det är fint att ge".

Det ÄR fint att ge! Vi ska fylla varandras behov och ösa kärlek över varandra och det är underbart att vi har en tid på året när det finns extra möjligheter till det! Men någonting säger mig att det kanske inte är just materiell nöd vi lider av i våra 'hoods' här i Sverige... *host, host*

Och där fick Lady Di första pris som 'Party-pooper'!!

*tackar och bugar*

Det hade varit roligt att se hur Sveriges folk uttalat sig efter december om vi alla bestämde oss att leka leken: Vi får bara göra saker för och med varandra och ge paket till dem med absoluta behov.

:-D

Här är fler med på samma spår!

/Lady Di

Cute!

2011-11-24T17:47:00.001+01:00

Vissa människor förgyller ens dag bara genom att vara!!

/Lady Di

Oooopsan...

2011-11-23T23:09:00.001+01:00

För jag antar att varken Kirsten eller Ryanair Magazine egentligen tycker det är så schnyggt...

/Lady Di

Standsted by night:

2011-11-23T23:07:00.001+01:00

Så det kan gå...

/Lady Di

¡Adios España!

2011-11-22T16:01:00.001+01:00

Dagen till ära har vi avskedsmiddag i goda besättningsmäns lag!
Eftersom vi envisas med att vara lite "loco"i våra liv så packar vi just nu stora resväskan för semester - Och idag reser vi hem till kylan istället för bort till värmen!

Vi tar oss dock en liten paus under nattens timmar på Londons ena flygplats! Varför inte lixom?! ;-)

Och innan ledigheten infinner sig helt har vi uppstartsläger med Elidas egna konfirmander 2011/12.

/Lady Di

Gräset är alltid grönare....

2011-11-20T18:20:00.001+01:00

Jag själv reagerar till och med på när jag stannar mitt i steget och bara måste insupa doften av gräset som är utanför porten in till hamnen där vi nu ligger med Elida.
Varje gång också. Förr var det en mycket vanligare vara i mitt liv då jag var och varannan dag fick springa på, rulla i, kasta mig på och sticka näsan i gräset varje fotbollsträning. Ok, inte vinterträningarna iof...
Men jag älskar det! På våren när folk klipper sina gräsmattor... Det är som en riktigt god krydda till livet. När jag känner den doften blir jag helt uppfylld av lyckokänslor och en längtan som jag inte riktigt vet vart den ska riktas. Det enda att göra är att bara låta den fylla mig tills den försvinner.

Jag älskar dessa små stunder av livskvalité!
Vi får inte glömma att ta vara på dem.
"Kvalité" -Det säger ju sig själv att kvalité gör livet bättre. Ibland är det de små detaljerna som gör det.

/Lady Di

Location:Calle Real,Cartagena,Spanien

The "way" Zemias says it...

2011-11-18T18:11:00.001+01:00

-"Bilar, bil, bilen, bil och bil!"

Man kan bil trött för mindre.... ;-)

/Lady Di

Med huvudet på skaft

2011-11-16T21:33:00.001+01:00

Fint väder och god vind bjöd resan till Cartagena på! Vissa passade på att götta sig ordentligt...

Andra kände det som att det inte hade gjort något om huvudet stannat kvar i katedralen i Malaga... Som för övrigt är väldigt tjusig på kvällen...

Jag har erfarit att om man sitter inne på en rejäl huvudvärk på en båt fylld av en diagnosställande besättning, så kan nästan vem som helst bli hypokondriker!

Jag har också upplevt känslan av livsnjutning när värken släpper. Det är sååå skönt! Så nu ska jag ut och fira att jag är nöjd med skallen på nacken, igen. Tur jag inte dumpade den i Malaga!

Nu är vi alltså på plats i vinterhamnen Cartagena och både Genuan och Storseglet är nedtaget och inlastade i salongen. Riggen ska nämligen tas ned och servas. Det måste ske varje femte år och därför är det dags nu.

/Lady Di

Skrivet av mig...

2011-11-14T13:55:00.001+01:00

... På Elidas hemsida

Bara sedan den 25 september har vi seglat en bra bit över 2 500 sjömil, vi har haft en musikturné, konfirmandläger och ett läger med ledare från Nacka församling.
Vi har lagat mat, diskat, städat, tvättat båten åtskilliga gånger och vi har fått dela med oss om det vi brinner för, det som får oss alla att satsa på detta arbete som Elida gör - nämligen Jesus.

Bakom oss har vi en säsong som pågått sedan januari...
Och plötsligt när vi går längs med Malagas gator står där en stor, röd jättegran mitt framför näsan på oss! Vi närmar oss jul! En tanke som nästan inte vidrört vår hjärnbalk då vi missat hösten hemma och vädret är som svensk sommar här.
Plötsligt virvlar alla känslor av jul, vinter och hemma fram och vi förstår att vår välbehövliga ledighet närmar sig.

Ikväll går Nacka församling av här i Malaga och vi sover ut under natten för att sedan segla vidare mot vår kära vinterhamn i Cartagena. Där blir det lite "rigg-pyssel" och sedan far vi hem för att starta upp med våra nya egna konfirmander som läser 2011/12. Efter det har vi jullov.

Ibland slås jag faktiskt av tanken, "varför gör vi detta egentligen?" Det är ju ändå en hel del slit... Och inga vidare stålar...
Men när jag sedan tänker efter kommer jag fram till att någon berättade för mig om Gud, jag fick lära känna Honom och livet har inte varit detsamma sedan dess. Eftersom jag menar att Gud är skälet till att hela jorden snurrar, så finns det inget viktigare än att berätta det i en tid när vi människor glömt eller ignorerar Honom. Han är personlig och Han bryr sig om oss.

Det är med tacksamhet jag tänker tillbaka på de människor vi mött under detta året. Det är fantastiskt att få se hur människor går ett steg närmare Gud och hur saker plötsligt förvandlas i deras liv. Hur omöjligheter kan förvandlas till möjligheter.

Wow! Det är egentligen världens häftigaste jobb vi har!! Jag blir lycklig bara av att skriva om det.
Det enda "jobbiga" nu är att besättningen snart kommer att splittras upp och åka hem till sina 'hoods' - vi blir ju som en familj här ombord.

Men vi kommer att njuta av sista tiden tillsammans innan jul, ta vara på ledigheten och ladda upp för ett nytt år, där vi i besättningen tillsammans gör det som vårt hjärta tvingar oss till: ropa ut att det finns en Gud som är större än allt men som ändå bryr sig om dig.

Ciao!

/Diana

Plötsligt händer det!

2011-11-14T12:33:00.001+01:00

Så strosar man fram på Malagas gator i shorts och linne, som säsongen bjuder här i Spanien och all of a sudden står där en röd, fet mäktig julgransliknande skapelse...

Just det! Det nalkas jul där hemma... Här också naturligtvis men det har inte varit så mycket som skvallrat om det hittills :-)

Idag går sista lägret, som seglar med oss, av och detta ska besättningen fira, med lite utgång, kvällen till ära.
Sedan bär det av emot hemmahamnen Cartagena!

/Lady Di

Borttappad scooter?!

2011-11-11T18:23:00.001+01:00

När jag och Stefan börjar gå över bron skådar våra ögon en ensam, flytande scooter i vattnet nedanför... Jag rekar läget och plötsligt ser vi hur även ägaren ser vad som hänt. Den har visst slitigt sig medan husse hämtar vagnen som den skulle upp på. Medan vi ser hur han tvekar om ifall han ska vada, bada eller lösa bekymret på annat vis hinner jag ta upp kameran:

Tillåt mig le lite, lite, liiiite granna, bara...

Jag undrar om han tyckte det var lika roligt att ha gluttande, fnissande turister hängandes över räcket på bron?

/Lady Di

Location:Ceuta

Favorit i repris!

2011-11-11T16:52:00.001+01:00

Vi är och badar på en stenstrand.

Jag ligger på mage och leker med stenarna med händerna och tänker på livet.
Karin ligger på mage och läser en bok.

Lewi sitter uppanför oss och leker med stenarna för sig själv.
Och tjatar konstant....

Mamman har kopplat bort ett öra men har ändå en "efter-sändning" på vad som sägs då vi befinner oss nära vatten och man måste vara på allerten.

-Åh... Detta är en kyrka. Titta mamma, en kyrka ju

-Mmmm....

-Guld och silver.... Ja, guld och silver.

Jag är tyst. Tänker att han slutar tjata om jag ignorerar.

-Detta är ett bord.... Och ett slott.

Han fortsätter sin monolog:

-Nämen! Titta! Tänder!!!

*Tystnad*

-Hallå! Tänder....

-HALLÅ!!!

Jag och Karin börjar ana intensiteten i hans ord och tittar upp på honom.
Detta möter oss:

*ASGARV*

Tycker nog allt att han brås endel på sitt faderskap...

Över och ut.

/Lady Di

Min vy nyss (9/11)

2011-11-11T16:34:00.001+01:00

Konfirmanderna, som varit med oss i 14 dagar nu, tar vara på sista timmarna av fritid. Jag och pojkarna hjälper dem... En helt ok syssla!

Idag har vi seglat från Fuengirola till Malaga och här får vi ett nytt gäng från Nacka, som kommer ombord till söndag. Så vi har putsat och fejat av Elida. Vi vill ju att våra nya gäster ska känna sig välkomna. Dessutom är det gött med ett städat hem :-) - som båten är för besättningen.

Ett annorlunda hem med en annorlunda familj! Det är faktiskt som att man har två familjer.

Kul också att vi är så gästvänliga och har besök så ofta i Elidafamiljen ;-)

Jag gillar öppna hem.

/Lady Di

Rädslor

2011-11-08T18:54:00.001+01:00

Det finns så mycket att vara rädd för!
Sjukdomar, förluster, död, nederlag, fattigdom, ensamhet och så mycket mer som finns här på jorden. Som för vissa är en vardag just nu och som för andra intar mycket av ens tankar.

Hur tar man sig bort från sådant, både vad det gäller verklighet och det som finns där inne i tankarna? Det liksom "bor" ju där...

Kanske är den bästa "vräkaren" att fylla hjärna och hjärta med kärlek? Kärleken kan ju övervinna allt har jag förstått...

Såklart inte helt enkelt att göra på/för sig själv. Men om vi hjälps åt att bry oss om varandra, hjälpa varandra, visa att vi tänker finnas kvar som vänner och familj även genom tuffa tider, så kanske det hjälper oss att dränka våra rädslor en aning...? Vi lixom stjäl den platsen åt varandra.

Ibland är det dock så tufft att släppa sin egoism och det tankesätt som gör att man satsar allt på sina egna favörer. Det kommer ju automatiskt. Som om det vore inprogramerat.

Men jag tror ändå att kärlek och omtanke föder detsamma hos andra och det ger mindre plats för rädslor och egoism hos både givare och mottagare.

Eller brister det resonemanget?

Jag tror också att Gud kan göra underverk på detta område. Och Han ÄR ju kärleken, säger Han.
Tänk om det är så! Då kan vi ju få hjälp från högre instans också! Inte illa!

Pojkar som posar framför kamera. De verkar jobba på nye olika attityder vad det gäller att stå modell...

Över och ut!

/Lady Di

Leva livet

2011-11-04T18:10:00.000+01:00

Här får man sitta i Ceuta, den spanska staden i norra Afrika, och prata med tonåringar om livets viktigaste frågor. När man är femton får man ännu ställa dem. Någonstans lite längre upp i åldrarna verkar det som att man inte längre får lov att tänka på sådant nånsens. Eller tänka får man, men prata om det verkar högst onödigt och alldeles för mycket självutlämnande.

Varför finns inte det samtalet vid kafferummet på jobben? Eller gör de det?Man kanske inte orkar prata om sådant jämt, men nog är det väl de gånger man kommit människor in på livet som man känner mer vänskap än annars? Nu kanske inte tanken med att jobba är att skaffa massa nära vänner, men kanske själva arbetet blir roligare om man faktiskt känner dem man delar så mycket tid tillsammans med...

Jag kan tycka att allt man håller på med pratar man mycket om... och vi alla lever ju... Det finns alltid några tankar eller upplevelser som är värda att dela med sig av!

Och varför är det alltid någon annan som ska börja?! Börjar du och jag ska du se att det blir fart på't! :-)

/Diana

Location:Ceuta

Fängslad.

2011-11-02T20:39:00.001+01:00

Sitter och funderar på hur lätt det är att bli fängslad av olika saker.

En vacker tavla tillexempel. Ett musikstycke. En naturupplevelse...

Fängslad i den bemärkelsen är väl som en positiv upplevelse antar jag. Men ordet "fängslad" har en väldigt jobbig ton i andra meningar.
Härom dagen slog det mig. Ganska hårt också! Att så mycket av vad vi människor håller på med binder oss, eller fängslar oss! I dess yttersta former blir många "nöjen" och "livs-krav" till sist någonting som fångar oss istället för att vi bara håller på med det.

Ta till exempel:
• Egoism - Självupphöjelse/självförakt
• Alkohol - Alkoholism
• Skönhetsideal - Träningsnarkomani
• Mat - Anorexi/Bullimi
• Ledarpositioner - Maktmissbruk
• Pengar - Jag vet inte vad jag ska kalla det.
• Arbete - Arbetsnarkomani
• Sex - Sexmissbruk och olika avarter

Listan går att göra alltför lång...

Vi måste hitta nycklarna till dessa hemska fängelser!

Men några förebyggande (och ofta öppnande) ingredienser för att hjälpa varandra är, som jag ser det, kärlek, självuppoffrande och äkta gemenskap.

Det är absolut dubbelverkande och hjälper oss själva att inte hamna i fångenskapens klor!

Länge leve friheten - Den sunda friheten!!

/Lady Di

Gibraltar får finbesök!

2011-11-01T19:33:00.001+01:00

Men visst är det najs! Dock glömmer jag varje gång jag går upp att ap-lort, och rutten frukt drar till sig flugor. Det gör även en svettig Diana som just tagit sig upp... Resten kan du räkna ut själv *ryser*

Även Zemme och Lewiboy har idag traskat ca 1,5 mil upp på berget!

Och vilken dag vi har haft!

/Lady Di

"En sjöman älskar havets våg"

2011-10-30T17:31:00.001+01:00

Är jag ingen riktig sjöman, då?!
Just vågorna kanske inte är det mest attraktiva jag kan hitta med att arbeta på sjön...

Eller är det vågen man väger sig på som menas? Den visar ju säkert lite olika beroende på lutning och rörelse...

Eller så kanske det är dubbeltydigt. Mycket vågor - sjösjuka - mindre nuffror på vågen...

Sånt kan man fundera på, på en lekpark i Almeria. En go söndagseftermiddag när man låter barnen leka av sig innan nattseglingen mot Malaga...

/Lady Di

Slumpen

2011-10-28T16:09:00.001+02:00

Nu har vi hängt i Cartagena några dagar och ska snart bege oss mot västligare platser.

Tankar som rör sig i mitt huvud idag gäller vår existens, relationer och hur man vet att man handlar rätt i olika situationer.

Om allt är en slump kanske det är helt oviktigt att fundera över... Om jag inte tänker lite egoistiskt och tänker motsatsen till "öga för öga" alltså "godhet mot godhet"...

Eller så kanske det inte är en slump att vi finns här och då är inte heller kärleken och omsorgen man känner oviktig - snarare livsviktig!

Måtte det vara det senare! Det känns så mycket mer värt då :-D

/Lady Di

Hoppsan!

2011-10-26T19:36:00.001+02:00

Här är man ute och åker bil i godan ro. Plötsligt kör vi igenom en poliskontroll. Det verkar gå väl ända tills akterpartiet av bilen når Herr polis. Då knackar han på rutan. Stefan lägger på mobilen och vevar ner rutan.

Det sitter två barn i baksätet. Fastspända fast utan barnstolar.

*aj aj aj*

När Herr polis börjar fråga om vi förstår spanska drar jag på svaret och blinkar oförstående med ögonen.

-"Förstår ni engelska?"

Vi erkänner.
Herr polis kan inte själv engelska. Han förklarar en gång på spanska. Jag förstår men tittar med stora ögon. Stefan fattar inget.

Herr Polis löser problemet och hämtar sin poliskamrat.

Han berättar med barsk stämma, för mitt Husband, att det är olagligt att köra och prata mobil samtidigt i Spanien.

*aj aj aj*

Men det verkar som att det är för jobbigt att ta böter eller så var det bara snälla konstaplar!

Barnen kommenterar de inte ens och plötsligt får vi åka.

Lite tur ska man ha!
Jag menar, nu kommer Husbandet prata med mig när vi åker bil!

*Weeee*

/Lady Di

Hoppsan!

2011-10-26T19:35:00.001+02:00

Ryan

2011-10-25T10:18:00.001+02:00

Hur vore mitt liv utan Ryan?

Det är för kallt i Sverige. Kallt utan snö är onödigt! Spain - here I come again! Jag testar Sverige om en månad igen. :-)

/Lady Di

En sund själ i en rund kropp

2011-10-24T21:05:00.001+02:00

När slutar man se tjockisar och börjar se människor?

Det blir ju faktiskt så efter en tid, att man ser människan men "glömmer" utseendet.

När blir acknen "inte så farlig ändå"?

När kvittar det om personen går i äkta märkeskläder eller arvegods?

När är det man börjar titta människan i ögonen och får se själen hos dem?
Finns det människor som har förmågan att kolla där direkt? Eller har vi alla den förmågan, fast vi glömmer av att se efter?

Ideal och status har ofta en viss förmåga att styra bort oss från riktigt väsentliga saker. Både i fråga om hur vi ser på andra och oss själva...

Låt oss använda ögonen och hjärtat vi har fått och se på varandra för dem vi faktiskt är - inte vad vi har eller hur vi ser ut. Livet är för kort för trams!

/Lady Di

Bye Bye!

2011-10-24T21:03:00.001+02:00

Nu drar delar av musik-ligan tillbaka emot nordligare trakter igen. Tio dagar går ibland alldeles för fort!

Själv tänkte jag ta och kolla upp vad Sverige erbjuder för väder och om det inte är 20+ som i Spanien, åker jag tillbaka imon igen... Nathalie ska vara mitt vittne så hon hängde också på.
Men Isak gillar kyla så han stannar i vilket fall...

Eller så far vi hem för att hämta våra konfirmander som ska röka med oss i två veckor i Spanien... :-)

Det blir ca 12 timmar totalt i Svedala!

/Lady Di

Live music

2011-10-23T00:42:00.001+02:00

Fullt ös - medvetslös! På Cartagenas gator. I like what I do and I do what I like!!

Vi går emot sista dagen på musikturnén för denna gången. Vi har fyra tre spelningar och en ut-segling med musik, kvar. Det kryllar av människor i denna stad och många kliver gärna ombord en sväng efter att de lyssnat till musiken. Det är helt klart fascinerande att studera sin egen hjärna efter åtskillig blandning av spanska och engelska. Jag mixar och svarar knas lite för ofta kan jag tycka... Men jag ler stort hela tiden, så har de nog överseende :-D

/Lady Di

Lite krisigt.

2011-10-20T16:07:00.001+02:00

Vi har landat i vår kära vinterhamn. Fast bara för två dagar fyllda med sång och musik!!

Dock fick vi lite chock i natt. Rätt som det var gick remmen till kylpumpen sönder på grund av att pumpen skar. Så upp med seglen och ner med maskinkunniga i maskin.
Oturligt är också att utombordan till ribben har krånglat. Under morgonen här nådde vi Cartagena och efter några slag i hamnen startades motorn med en provosorisk lösning och en mycket kritisk tilläggning började.

Men allt gick fint!

Och Husbandet var nöjd, med sin ibland flummiga besättning, som förstod allvaret i situationen och koncentrerade sig.

Efter tilläggning kom en motorman och kollade motorn. Han startade motorn och efter en minut, en minut (!), brast den provisoriska lösningen.

Oj oj.

Men imon morgon har vi reservdelar här och allt är som vanligt.

Och här tar sig de yngsta förmågorna ombord ett första havs-dopp tillsammans! Det var helt klart poppis och lär göras om så fort tillåtelse ges...

and out.

/Lady Di

Intervju

2011-10-20T15:36:00.001+02:00

Mor och far intervjuas om erfarenheterna!

Vad är det bästa med att segla med på Elida i Spanien?

Mamma: Jag är glad att det varit fint väder. Det är en fin stämning på båten.

Pappa: Att den flyter. Man behöver inte leta efter hotell. Jag har fått träffa nya människor.

Vad är det sämsta med att segla på Elida?

Pappa: 1-minuters duschar.

Mamma: Det är svårt att klättra ombord ibland.

Har du lärt dig något nytt i livet medan du varit ombord?

Pappa: Diska (dotterns kommentar). Att torka disken.

Mamma: Att jag inte är så sjösjuk som jag tror och att sjösjukeplåster gör mig sjösjuk.

Längtar du hem?

Pappa: Både och. Kunde varit roligt att segla med till Kanarieöarna men jag tycker att en månad ihop med Sefan är lagom (läs: nog ;-) )

Mamma: Nej!!

Diana säger: Värsta najs att ha moderskapet och faderskapet i besättningen! Inte alla arbeten det passar att ta med folk till...

/Lady Di

En osynlig person

2011-10-18T16:54:00.001+02:00

Det mötte vi på vår lilla gatu-musik-runda i Malaga. Han blåste ballonger och trumpet och gjorde livet allmänt ljusare. Zemias och Lewi har väl aldrig blivit så förundrade...!

Man kan ibland slås av tanken: "Vad gör det för skillnad?!".
Just att vi seglar omkring, ca 25 stycken och sjunger och möter människor på olika ställen i världen. Men sedan när jag tänker på dem som faktiskt berättar för oss att deras liv blivit förvandlade på grund av det, slås tanken bort som damm i vinden.

Och om man tänker på det - Hur skulle det kunna förändra saker för dem? Vi berättar ju bara om livserfarenheter vi har och när de hör om dem och försöker utreda om det skulle kunna finnas någon sanning i det, så händer det saker... Det säger mig att antingen är vi riktiga lurendrejare med ruskig påverkningsförmåga eller så hittar de faktiskt Gud.

En osynlig person, som gjort många av oss väldigt förundrade...!

Ikväll seglar vi öster ut, från Malaga, emot Cartagena. Vår beloved vinterhamn.

Men först kör vi live-spelning i Malagas hamn för första gången.
Livet är bra najs alltså!

/Lady Di

Kvinnliga matroser

2011-10-18T16:53:00.001+02:00

Vi fick veta att några skulle åka före och flytta på en båt som låg där vi skulle ligga. De behövde några duktiga sjömän som kunde hjälpa till med lite fändrar och tampar. Motorn funkade inte så vi skulle dra båten. Jag Karin o Anna fick nöjet! Vi kom till hamnen och skådar denna lilla skapelse...

Och lika förvånade som vi blev över båtens storlek lika chockad blev ägaren när han insåg att vi var de tre sjömännen som skulle hjälpa honom.

Men kvinnor kan ibland och allt gick väl!

/Lady Di

Foton!

2011-10-15T10:09:00.001+02:00

En fin bild från stormen vi mötte utanför Gibraltar. Taget av Karin Nytomt.

Lifeboys konsert på däck! Tagna av Nathalie:

/Lady Di

Puerte Banos!

2011-10-15T09:53:00.001+02:00

Hola!

Orkar man inte softa på stranden kan man ta en tur till gatu-frissan.

Var själv sugen men snål och feg, så jag triggade bara de andra istället ;-)

Nu ska vi snart flytta en stor fin båt i Puerte Banus. Trots att det egentligen inte gick har vi nu fått tillåtelse att ligga längst in, på bästa plats, igen! *thankfull*

Idag börjar musikturnén. Yes!!! Så först övar vi lite och ikväll drar det igång. Nu ska här handlas fika till oväntade gäster! Och kaffet är naturligtvis Gevalia. Direktfraktat från Svadala.

Har du vägarna förbi så välkommen ombord!

/Lady Di

Koppla av!

2011-10-13T18:09:00.001+02:00

Vi har en dag off. Eller två, faktiskt. Så vi gör som resten av Fuengirolas gäster - tar oss ett dopp eller flera.

Att koppla av. Vad är det egentligen?
Såklart är det olika för oss alla, hur vi går till väga i denna "syssla" men vad kopplar vi av från?
Är det ansvar och plikter? Människor? Är det känslor? Naturligtvis olika det också! Men ändå verkar vi alla ha något slags behov av att bryta vardagens mönster och bara få rå om oss själva lite granna nu och då. Men allt för ofta glömmer vi det. Eller finner (läs: tar) helt enkelt inte tiden. Vi tror att vi inte har råd, i många avseenden.

Dagens prestations samhälle gör att allt för många individer missar sitt eget liv.
Pengar kan inte köpa avkoppling för den kommer inifrån.
Jag tror att man kan springa bra mycket längre och bra mycket fortare om man hittar sina egna små depåer för vatten och vila. Ska du göra som alla andra kanske det är för kort eller långt emellan och då blir ditt lopp påverkat...
Den stora prestationen i livet måste väl ändå vara att känna sig tillfreds med sig själv och att vandra utan bitterhet i fickorna?! Och att äga kärlek i sitt inre - både till sig själv och andra.

Lite tankar bara.... Såhär när jag kopplar av :-)

Mitt Husband med turistmundering :-)

Fuengirola by evening!

/Lady Di

Spaniens sydkust är nådd

2011-10-11T13:40:00.001+02:00

Så har vi då ankrat upp utanför Gibraltar och denna resa som man laddat för sedan länge, länge är över på ett naffs. I morgon kväll kommer Biggan, min mamma och våra killar hit. Härliga tider! På fredag kommer musikerna och på lördag börjar vi röja loss med musikturnén längs med solkusten.

Sista etappen har dock gett far min, som klagat lite på att vädret varit lite för snällt, en smak av hur det kan vara att segla i storm. Det blåste kraftigt särskilt under måndagen. Men solen sken och kanske behövde vi vakna till lite efter våra päsardagar...

Vårt vaktlag har fortsatt med radiosändningar och på lördagen delades det ut biljetter till samtliga ombord. Det var entrén till att närvara på "Lifebojs" konsert som var under segel mitt på däck, någonstans på Atlanten. "Man har inte roligare än man gör sig" var det väl någon som sa?!

En annan rolig händelse var när Jimmy i besättningen busade med VHF:en och låtsades vara en arg, spansk fiskare som just blivit av med sitt nät på grund av att vi seglade över det och drog med det.
Stefan sprang och lyste längs med hela skrovet men hittade ingenting. Sedan försökte han lugna ner den arge "spanjoren" och undkomma pengasumman denne skulle ha för nätet. Vi bröt ihop när Jimmy intar sin vanliga stämma och säger "Hörru min goa Stefan! Det är änna Jimmy som talar med dig". Stefans min var obetalbar :-)

Nu väntar alltså lite andra typer av äventyr närmsta tiden och jag fortsätter ge lite sjöraporter när nätet tillåter.

/Lady Di

Paus i Cascais

2011-10-07T17:41:00.001+02:00

Vi tog oss en liten storm paus i vår favvo hamnstad, Cascais, idag. Det blåser ca 22-24 m/s och även om det funkar att segla är det betydligt bekvämare att sitta i land och spana på vågorna än att sitta på havet och glo på land...

Vårt eminenta vaktlag!

För övrigt så har jag tänkt många viktiga, världsförvandlande tankar sedan sist, men jag glömde skriva ner dem... Synd. Det hade ju varit lite bra att få ut dem till världen och få bort alla dumheter som florerar ;-)

/Lady Di

Vi har nått La Coruna!!

2011-10-04T18:08:00.001+02:00

Så sitter vi här på café Vecchio och njuter av lite fika. Det har, som du kan förstå av föregående inlägg, varit den bästa resa över Nordsjön och Biscaya ever! I många aspekter. Djurliv, gemenskap, väder, våghöjd osv :-)

Nu sover vi här tills imon och far sedan vidare söderut!

Vi hörs!
/Lady Di

En och annan segeltimma

2011-10-04T17:56:00.001+02:00

När jag spelade fotboll var slitna dobbar tecken på flitig spelare. Vad är då detta tecken på?

Mina seglarpjucks...
De kan ju vara ruskigt gamla i och för sig ;-)

Här är några andra saker, som man inte sätter på sig utan sätter sig på, istället. Lagom utslitna de också! Kolla in däcken. Helt klart välinvesterade stålar!

/Lady Di

02.10.11

2011-10-04T17:52:00.001+02:00

Denna dagen började såklart med att jag klev upp till vakten kl 8. Då är det frulle och morgonsamling. Efter det tog vår vakt och kikade i den här:

Vi har vårt radioprogram "MORGONVAKET VHF LIVE 8,12" och i gårdagens program öppnade vi ju för bidrag, brev och tankar som man kunde lämna i boxen.
När vi gick till kojs var det inga bidrag men tydligen hade lusten fallit på under natten och på morgonen fann vi lite post:

Det var alla möjliga sorter och vi knåpade ihop ett program där vi försökte få med allt. Bland annat lästes detta beundrarbrev upp:

"Lifebojs" är vårt fantastiska live-band (vi själva) som spelar upp sina nya sånger men denna morgon fick vi till vår fasa se:

Så programmet mynnade ut i en vädjan om hjälp med lösensumma. Som tur var ringde en fransman och erbjöd 2,5 baguetter och det fick duga. Imon är bandet tillbaka i studion igen.

Man har ju inte roligare än man gör sig...!!

Så därför tog vi och badade en sväng här på Biscaya nu på eftermiddagen:

/Lady Di

01.10.11

2011-10-04T17:51:00.001+02:00

Skepp o'hoj!

Nu går vi ut i Biscaya alldeles snart och jag tror att de fyra vanligaste orden ombord är "vilket väder" och "vilken resa".

Dovers vita klippor ses bakom Anna.

Redan utanför Brighton tog vi oss vårt första dopp denna resa. Det brukar normalt ske när vi är nästan framme.

Vad som inte hunnits med hemma, fixas nu.

Mikael och Anna i min vakt (8-12) sätter upp vår nya brevlåda. I den kan resterande vaktlag lämna förslag, brev och inslag till vår vakts radioprogram, som sänds varje dag kl 11.30.
Radioprogrammet heter "MORGONVAKET VHF LIVE 8,12". Det är båtens gemensamma väckarklocka.

/Lady Di

29.09.11

2011-10-04T15:13:00.001+02:00

Det är märkligt detta med att ge sig ut med båt på de stora haven.
Jag tänker att jag har koll på hur det är och vad man kan förvänta sig men ändå blir det olika varje gång. Beroende på väder och vilka som ingår i det flytande "samhället".
Som jag skrev sist så är detta den, i särklass, finaste resan över Nordsjön. Det är nästan noll vågor! Precis som vi skojat om att vi vill ha det - strålande sol, lagom vind och inget gung. Lite första dygnet, bara. Vi har seglat hela tiden förutom drygt en timma härrom natten...

Och vilket gäng vi är ombord sen. 21 olika individer och alla umgås med alla. Vi äter, styr, fikar, diskuterar, har andakter, spelar Bluffstopp, gör trollkonster, har spanska lektioner på däck, virkar, har högläsning och sjunger. Plus en hel massa annat. Och så rätt som det är ser man sig omkring och så har Jimmy varit i farten, och nästan alla sitter med var sin klubba i munnen och försöker prata emellan smakningarna... Rätt rolig syn faktiskt. Har hänt alla dagar hittills.

Jag tror detta borde räknas till ett av de bättre sätten, att stressa av på. Inga mobiler (bara ibland nära land), inget internet, inga andra krav än att man närvarar på sin vakt och styr eller lagar lite mat. Och när man funderar på om man ska gå och fixa något så kan man lika gärna sitta kvar en stund till, för man har tiden på sig... Så skönt!
En av våra vänner som seglar med har till och med blivit av med smärtor hon hade i nacke och rygg innan vi åkte. Hon tror de kom av stressen men att de lämnade på grund av ron, här. Fantastiskt!

På vakten idag roade vi oss med att göra ett radioprogram som vi sedan sände över den lokala båtradion för resterande vaktlag... I programmet medverkade vi själva - Lifebojs - med egen musik. Så kul!

Här är "The Lifebojs" in action!

Vi har inte nått Dover ännu men idag har vi haft shorts och linne.
Nu ska här käkas pregos! Lite varma mackor med fyllning :-)

/Lady Di

Nordsjön

2011-09-27T14:03:00.000+02:00

Aldrig har väl detta hav varit så här snällt mot oss. Vi ligger här emellan fem och sju knop och guppar fram med solen skinande över oss.

Just nu är i längsmed Danska kusten och vi förväntar oss att få göra ett slag vid Helgoland i morgon över mot England.

Det finns inte massa att berätta ännu och jag har inte haft tid att ligga och klura på några åsikter om livet, just nu, men det var ändå roligt att passa på när vi kom åt internet lixom.

Over and out!

Diana

Vi lägger ut

2011-09-25T22:14:00.001+02:00

Alla är ombord!
Allt som ska, är ombord, hoppas jag!

Pappa är i alla fall med.

Och barnen är i tryggt förvar hos äldre generationer :-)

Så nu bär det av mot äventyren! Följ oss här! Man vet aldrig när det kommer en uppdatering :-)

/Lady Di

Genomtänkt

2011-09-24T19:43:00.001+02:00

Kammar sig.

"Man kan ju inte se konstig ut i håret när man ska till barnkyrkan imon".

Att natten gör sitt, finns inte med i planeringen...
Tänk vad gott att vara så bekymmers fri!

Undrar just om jag ska ta efter. *funderar*
Kanske folket i kyrkan tycker jag är läcker i min "nya" frisyr...

Go kväll!

/Lady Di

Lady Di.

Viktig lärdom

Vad hände där?

I Like

Räddad ur en eldsvåda

Tack till mina läsare!

Odisciplinerade jag

Z

Snarksaker

Vi ses Anders

Kombo

Små ord av minnen

Kokande grodor

Gissa vad

FREDAGSMYS

Jag gillar multet

Bilden får ge dig tanken

Dagens tanke

Stockholmarn'

Sanning

En riktig gris

Gäster i vårt hus

Dagen efter

Vår älskade Anders

Grattis

Hjärtat

Gott nytt 2012

Glädje

Tråkigt

Jul

Julkalendern - GOD JUL

Julkalendern - 23 dagar

Julkalendern - livsförvandling

Julkalendern - H2O

Julkalendern - Tellus

Julkalendern - Elinor

Julkalender - 4000

Julkalendern - True Colors

Julkalendern - Darwin

Tack

Julkalendern - Skyddsänglar

Julkalender - Du är förlåtad

Julkalendern - Soool

Julkalendern - Tänk!

Julkalendern - Att överleva

Julkalendern - Spindelbostad

Julkalendern - Död

Julkalendern - Livselixir

Julkalendern - *Aaaaaaaah*

Julkalendern - Över alla gränser

Julkalendern - Ca 2 ,1 Miljarder

Julkalendern - Tjockiskvinnor

Julkalendern - Bullar

Julkalendern - Livets under

Reklam:

Jag o mitt Husband

Utan Gud är allt möjligt...

Jag har det!

Julfeber

Cute!

Oooopsan...

Standsted by night:

¡Adios España!

Gräset är alltid grönare....

The "way" Zemias says it...

Med huvudet på skaft

Skrivet av mig...

Plötsligt händer det!

Borttappad scooter?!

Favorit i repris!

Min vy nyss (9/11)

Rädslor

Leva livet

Fängslad.

Gibraltar får finbesök!

"En sjöman älskar havets våg"

Slumpen

Hoppsan!

Hoppsan!

Ryan

Julkalendern - Aaaaaaaah