Det finns så mycket som ryms inom äktenskapet!
Glädje, förälskelse, kärlek, vänskap, lycka, tålamod, trohet, tillit. Ja listan kan göras så lång.
Om någon av dessa egenskaper har funnits i ett äktenskap men av olika anledningar försvinner är det inte ovanligt att det motsatta kommer och tar platsen. Tänk när troheten försvinner, då flyttar otroheten dit. Om tålamodet brister kommer gärna likgiltigheten och griper tag. Vänskap blir ovänskap.
Och det händer. Även i de 'finaste' familjer. Glädjen puttas bort och sorgen sitter sedan jublande på dess plats. Många trodde aldrig att det kunde hända men ändå vaknar de plötsligt upp i något som liknar ett fängelse. En mardröm. Något man måste bort ifrån för att klara av att leva vidare.
Vi är bara människor. Det går fel ibland. Det går inte ibland.
Men ändå!
Vi önskar ju att de som går in i äktenskapets förbund ska klara av att hålla vad de lovar varandra. Vi hoppas väl ändå på att kärleken och glädjen skall frodas, istället för att tvina bort. Vi hoppas att äkta makar ska slippa bära på sår och minnen som bildar stora ärr på hjärtat.
Och personligen tror jag att det är lättare att fortsätta att hänga ihop om det är avsikten från början. När man inte går in i relationen med inställningen om att äktenskapet är av övergående natur.
Kanske var det inte så fel förr, när man ansåg att skilsmässa är ett misslyckande? Nog är det väl så ändå, att ju mer du har att förlora ju hårdare är du beredd att satsa?
Precis här är det viktig att poängtera att en skild människa inte är en misslyckad människa! Det är inte dennes identitet. Det tycker jag inte. Men om människor runt om den skilda inte förstår och inser hur ont det kan göra i personen i fråga, är det lätt att denne får bära sin smärta själv. Den har ju inte ens en make/maka att dela den med längre...
Om vi inte vågar se dem som blöder inombords på grund av att vi inte får säga att något är fel, kommer många förblöda.
Kanske ska de som har tips, erfarenheter och kunskap få träda fram i samhället och delge. Det kanske kan förhindra mycket negativt. Det kanske kan bespara vissa vuxna och barns själar.
För jag blir rädd när vi låter dem som förespråkar skilsmässa skrika högst. Med det skrivet är inte sagt att de som lever i förtryck och våld inte ska ha några valmöjligheter. Men kanske man ska fokusera mer på den gruppen än att göra det till ett massproblem? Ta deras lösning och göra den till allas.
Vi som fortfarande tror på äktenskapets hemlighet måste få fortsätta göra det!
Idag vill jag slå ett slag för Äktenskapets dag som firas i våra kyrkor på söndag!
/Lady Di
Du kan läsa mer om detta här:
Dagen.se
Dagen.se
Glädje, förälskelse, kärlek, vänskap, lycka, tålamod, trohet, tillit. Ja listan kan göras så lång.
Om någon av dessa egenskaper har funnits i ett äktenskap men av olika anledningar försvinner är det inte ovanligt att det motsatta kommer och tar platsen. Tänk när troheten försvinner, då flyttar otroheten dit. Om tålamodet brister kommer gärna likgiltigheten och griper tag. Vänskap blir ovänskap.
Och det händer. Även i de 'finaste' familjer. Glädjen puttas bort och sorgen sitter sedan jublande på dess plats. Många trodde aldrig att det kunde hända men ändå vaknar de plötsligt upp i något som liknar ett fängelse. En mardröm. Något man måste bort ifrån för att klara av att leva vidare.
Vi är bara människor. Det går fel ibland. Det går inte ibland.
Men ändå!
Vi önskar ju att de som går in i äktenskapets förbund ska klara av att hålla vad de lovar varandra. Vi hoppas väl ändå på att kärleken och glädjen skall frodas, istället för att tvina bort. Vi hoppas att äkta makar ska slippa bära på sår och minnen som bildar stora ärr på hjärtat.
Och personligen tror jag att det är lättare att fortsätta att hänga ihop om det är avsikten från början. När man inte går in i relationen med inställningen om att äktenskapet är av övergående natur.
Kanske var det inte så fel förr, när man ansåg att skilsmässa är ett misslyckande? Nog är det väl så ändå, att ju mer du har att förlora ju hårdare är du beredd att satsa?
Precis här är det viktig att poängtera att en skild människa inte är en misslyckad människa! Det är inte dennes identitet. Det tycker jag inte. Men om människor runt om den skilda inte förstår och inser hur ont det kan göra i personen i fråga, är det lätt att denne får bära sin smärta själv. Den har ju inte ens en make/maka att dela den med längre...
Om vi inte vågar se dem som blöder inombords på grund av att vi inte får säga att något är fel, kommer många förblöda.
Kanske ska de som har tips, erfarenheter och kunskap få träda fram i samhället och delge. Det kanske kan förhindra mycket negativt. Det kanske kan bespara vissa vuxna och barns själar.
För jag blir rädd när vi låter dem som förespråkar skilsmässa skrika högst. Med det skrivet är inte sagt att de som lever i förtryck och våld inte ska ha några valmöjligheter. Men kanske man ska fokusera mer på den gruppen än att göra det till ett massproblem? Ta deras lösning och göra den till allas.
Vi som fortfarande tror på äktenskapets hemlighet måste få fortsätta göra det!Idag vill jag slå ett slag för Äktenskapets dag som firas i våra kyrkor på söndag!
/Lady Di
Du kan läsa mer om detta här:
Dagen.se
Dagen.se
0 KOMMENTARER:
Skicka en kommentar