Snarksaker

Idag blir det ett litet inlägg och Stockholmarn - Lewi 5 bast.

Hans lilla vän på bilden heter Mjukis och denne lilla mus har med tiden blivit en alltmer närvarande filur i familjens liv. Han är med på det som går och alltid så nära som han får (för oss andra) i saker som händer.

Igår bestämde sig killarna för att göra sig redo inför vår Spanienresa och tog ett eget initiativ och packade. När jag tittade ner i Stockholmarns kasse, som är ställföreträdande för en resväska, ligger där endast två saker. Det är Nalle och Mjukis.

Men Ve och Fasa! Mjukis finner jag såhär:

Han är helt invirad i en plastpåse. Mamman vet att ett gosedjur inte kan andas. Det vet hon. Men ändå sliter hon upp Mjukis ur den stora kassen och frågar Stockholmarn om han tror att Mjukis trivs där i. Såhär?!

Han i sin tur tittar på modern med en blick som tydligt talar om att hon är överdriven. Samtidigt som mamman i sista stund får ut mjukis ur påsen och räddar honom från hjärndöden, säger Lewi.

-"Ja. Han trivs! Jag har ju gjort ett hål..."

Så klart. Stockholmarn har tänkt på allt. Mjukis kommer inte kvävas i påsen - Han har ju ett hål.

En stund där trodde den ömma modern att hon var den enda som över huvudtaget bryr sig om den lilla musen, nu för tiden...

Annars då?!

Ja, dessa ord levererades just till mig vid köksbordet:

-"Du mamma! De e konstigt me dej. Jag bidde väckt av dina snarksaker hela natten".

Vad säger man om det?