Små ord av minnen

Du sa att nu var du färdig, du kommer inte stanna kvar
Att all skit som i livet dig fångat gravens mörker åt dig tar

Psyk-tanten fattar absolut ingenting alls
Tankar och minnen som kväver, stramar åt runt om din hals

Vad finns det för dagar att räkna? De som var är redan förbi
Har man ens inte hoppet, vad finns då för garanti?

Du tog dig till porten till döden, du var så trött på allt slit
Men trots att du knacka och fråga var du inte välkommen dit

När du vände tillbaka till livet och insåg var du var
Du tänkte på dagar som farit - samma smärta var inte kvar

För i hjärtat bodde nu ljuset, det där som du aldrig haft
Och när du fasorna skulle möta fanns en ny inbyggd kraft

Du visste med ens vad det var som hade hänt
Att Kärleken själv sitt ljus i ditt inre tänt

Du mindes att precis innan du försökte lämna in
så sa du till Honom att: vill du så är jag din

Och kraften i svaret på det som du bett
Fick dig att inse att han dig ett nytt hopp gett

Med tacksamma tårar minns jag allt det där
och är evigt glad att du lever kvar här

Livsglädjen fyller idag hela din vackra själ
Och nu är det du som fajtas andras eviga väl


Love you

/Diana