Jag gillar multet

På en lång gång, bakom ett garage mellan buskar och slipers hände det. Jag blev ledd dit av mina sparkande ungar som åtnjöt julkapparnas glädjande framfart. De susade fram och tillbaka och hit och dit med sina sparkcyklar och jag lunkade efter nöjd med att få ta en prommenix och fånga lite av den friska eftermiddagsluften.
Så var vi plötsligt på den där smala gången med plattor. Till höger var det en lång röd plankvägg och till vänster buskar. Mitt emellan - jag. Framför mig har jag ryggarna på de små och jag ökar takten något för att hinna med dem.




Plötsligt luktar det blöt jord och multnande löv och jag "springer" tillsammans med barn. Det var samma doft som så ofta kom till mig i barndomen när jag och mina kompisar lekte i skogen, hemma. Eller mellan husen och i rabatterna. Och utan att jag visste ordet av det så var jag under några sekunder en liten tjej som leker.

Vilken känsla!

Men ganska snart blir man vuxen igen. Det räcker att man ser att en av killarna ställer sig på trädgårdsgången till någons ingång så inser man behovet av ett något mognare tänkande...

Men att jag inte tänker låta mina barn vara några dator-råttor, det har jag bestämt idag!
Ska det vara det blåa skenet som kastar en tillbaka till barndomens solo-kariär av stillasittande framför skärmar, då eller?

Nä. Jag gillar multet!


/Lady Di