Efter Anders bortgång är min beröringspunkt flyttad till en väldigt central plats inom mig. Jag märker att tårarna börjar trängas i ögonvrån så fort jag närmar mig ett ämne som på något sätt berör mig. Både när jag blir glad eller upprörd. Halsen börjar också snurpa ihop sig och jag får fokusera för att ha en stabil röst.
Jag gillar inte orsaken men jag tycker om att känna mig livsnära. Jag tror det är bra att våga vara känslig! Jag tror att man kan uppfatta endel saker omkring sig som man vanligtvis springer förbi.

Ja. Jag kanske kan passa på att lära mig saker av det här...

Här är i alla fall tre människor som jag tycker välldans mycket om. Lewi, Joseph och Zemias:

Önskar dig en ny härlig vecka med många nya möjligheter!!!

Över och ut.

/Lady Di