Lewi, Lewi, Lewi....

Var på BVC idag och tanten där skulle testa min lilla killes ordföråd och lite olika förmågor.

Först frågar hon om Lewi kan hoppa. Det kan han. Det har jag sett ungefär 100 gånger om dagen. Men just denna dagen betydde ordet "hoppa" visst att man skulle fälla ihop benen och lägga sig på marken... *harklar mig* Lagom snygg start, tänker jag.
Lewi hoppar inte på hela tiden Tålamodstanten ber honom om det. Efter en stund sätter hon sig och skriver lite på datorn. DÅ hoppar Lewi....
Jag berättar det för henne och hon börjar locka med honom igen.
Helt stilla. Ingen reaktion åt det hållet. Nästa gång tanten vänder sig tillbaka till datorn hoppar Lewi igen...


Efter detta tog hon fram en gul big-packlåda full med olika saker där tanken är att barnet ska berätta för tanten vad hon håller i.

Först visar hon en gul skumgummiboll.

-"Lewi, vad är detta för något?"

Lewi sätter på sig sitt allra vackraste leende och tittar på den gula tingesten i tantens hand.

-"Kan du tala om vad detta är, Lewi?"

Lewi klämmer fram ett litet busigt läte och pekar på samma sak som hon pekar på.

-"Vill du ha den här, Lewi?"

Tålamodstanten frågar om och om igen vad det är hon håller i och om han skulle vilja hålla i den. Lewi gör olika slags läten men vägrar konstant att säga vad det är.

Till saken hör att jag fyllt i en liten lapp där jag påstår att pojken har ett ordföråd på fler än 50 ord.
Där tänker man väl att boll borde ingå. JAG vet att han kan ordet och SER också att han är inne på sin "jag-förstår-ingenting-linje".

Lock och pock, frågor ställda i alla dess former. Lewi ler och spelar dum.
Så håller det på och jag funderar snarare över hur länge HON orkar än han....

Tillslut säger Lewi:

-"Jag vill inte ha bollen!" med ett tonläge som undrar hur dum hon är egentligen!?!


Väldigt roligt att se på faktiskt.

Jag märkte ganska med en gång att Lewi listade ut vad som var i görningen och att han inte tänkte leka den leken. Därför drog han igång en egen lek och så fick vi sitta där i hundra år eftersom Tålamodstanten också var med i leken...

Efter att hon lyssnat på vad vår son hade att säga om allt annat än de saker hon höll upp för honom insåg hon att han nog hade ett, minst sagt, lagom orföråd för sin ålder och vi behövde inte komma tillbaka på extra kontroll!

Det var ju skönt!
För jag har inte riktigt tålamodet att leka den leken fler gånger *ler*