'I stora vida världen'

Dags att byta 'label' här på bloggen!

För idag går flyget till Spanien. Till Elida och besättningen. Eller som man skulle kunna säga: Hem till våra vänner :-)

Det är inte så jobbigt att lämna...




Show must go on! Och vi ses väl här som vanligt?!

Ciao!


.Lady Di.

Kärlek och lusta

Kärlek är att ge på bekostnad av sig själv

Lusta är att ta på bekostnad av andra

Kloka ord jag hörde...



.Lady Di.

Länge leve äktenskapet!

Det finns så mycket som ryms inom äktenskapet!

Glädje, förälskelse, kärlek, vänskap, lycka, tålamod, trohet, tillit. Ja listan kan göras så lång.

Om någon av dessa egenskaper har funnits i ett äktenskap men av olika anledningar försvinner är det inte ovanligt att det motsatta kommer och tar platsen. Tänk när troheten försvinner, då flyttar otroheten dit. Om tålamodet brister kommer gärna likgiltigheten och griper tag. Vänskap blir ovänskap.

Och det händer. Även i de 'finaste' familjer. Glädjen puttas bort och sorgen sitter sedan jublande på dess plats. Många trodde aldrig att det kunde hända men ändå vaknar de plötsligt upp i något som liknar ett fängelse. En mardröm. Något man måste bort ifrån för att klara av att leva vidare.
Vi är bara människor. Det går fel ibland. Det går inte ibland.

Men ändå!
Vi önskar ju att de som går in i äktenskapets förbund ska klara av att hålla vad de lovar varandra. Vi hoppas väl ändå på att kärleken och glädjen skall frodas, istället för att tvina bort. Vi hoppas att äkta makar ska slippa bära på sår och minnen som bildar stora ärr på hjärtat.

 Och personligen tror jag att det är lättare att fortsätta att hänga ihop om det är avsikten från början. När man inte går in i relationen med inställningen om att äktenskapet är av övergående natur.
Kanske var det inte så fel förr, när man ansåg att skilsmässa är ett misslyckande? Nog är det väl så ändå, att ju mer du har att förlora ju hårdare är du beredd att satsa?

Precis här är det viktig att poängtera att en skild människa inte är en misslyckad människa! Det är inte dennes identitet. Det tycker jag inte. Men om människor runt om den skilda inte förstår och inser hur ont det kan göra i personen i fråga, är det lätt att denne får bära sin smärta själv. Den har ju inte ens en make/maka att dela den med längre...
Om vi inte vågar se dem som blöder inombords på grund av att vi inte får säga att något är fel, kommer många förblöda.

Kanske ska de som har tips, erfarenheter och kunskap få träda fram i samhället och delge. Det kanske kan förhindra mycket negativt. Det kanske kan bespara vissa vuxna och barns själar.
För jag blir rädd när vi låter dem som förespråkar skilsmässa skrika högst. Med det skrivet är inte sagt att de som lever i förtryck och våld inte ska ha några valmöjligheter. Men kanske man ska fokusera mer på den gruppen än att göra det till ett massproblem? Ta deras lösning och göra den till allas.

Vi som fortfarande tror på äktenskapets hemlighet måste få fortsätta göra det!

Idag vill jag slå ett slag för Äktenskapets dag som firas i våra kyrkor på söndag!

/Lady Di



Du kan läsa mer om detta här:
Dagen.se
Dagen.se

Syndabocken

Han har det inte lätt. Måste offras för att andra inte erkänner sin skuld.
Det är så skönt att hitta någon annan som är skyldig, att få pekfingret bort från sig själv. Det är skönt att veta att om fokus är någon annanstans så är bilden suddig just här. Då är det ju inte så noga.

Det är lätt att tycka och tänka. Det är lätt att döma. Särskilt när man inte behöver visa upp sig själv. Så länge det inte dyker upp någon spegel framför mig, som gör att "den kloka" plötsligt står mitt emot mig och pekar tillbaka, så länge tycker vi.

Vi tycker nog ändå. Framför allt känner vi.

Det är bra!

Det är så man ger varandra möjlighet till att utvecklas och hitta nya vägar.

Men den där syndabocken vi hela tiden fokuserar på... Som vi alltid vill offra i elden. Går det så kanske lite av min egen skit brinner upp också... Fast det brukar ju inte gå. Det inser man när röken lagt sig. Det var bara bocken som brann...

Kanske behöver vi istället lite mer självuppoffring i vårt samhälle. Att vi andra hänger på dem som går före och hela tiden offrar sitt eget "namn" och väl, för att lyfta fram sanningar. För att vara medmänniskor på riktigt. De där som brunnit några gånger men som ändå återuppstår...

Saker blir fel. Saker går dåligt - även för människor med goda uppsåt. Saker kan gå bra för de med onda. Vi lever alla under samma sol. På samma jord. Bra människor som dåliga.
 Och med risk för att låta som en "flowerpowerbrutta" vill jag ändå säga att om vi glömmer kärleken och förlåtelsen i våra diskussioner och drabbningar så kommer våra ord falla platta till marken. Eka som skrällande symbaler och inte nå fram.

Det är inte den som lyckas göra ner en annan människa mest som vinner. Det är inte den som är syndfri - för det är ingen av oss. Men den som bemöter andra med skölden nere och hjärtat blottat - Den når in.

/Lady Di

I väntans tider

Här går jag och vankar av och an

Och väntar och väntar - jag inget annat kan

Magen spökar lite som den vill

Det är bara att vänta - Några dagar till

Killarna undrar vad som nu ska hända

När är det dags för tillståndet att vända?

Isolerade är vi från alla och allt

Och att va ute länge blir alldeles för kallt.

Man kan tro att det är ett glädjebud, det här

Men det är bara magsjukans effekt, tyvärr

I en vecka nu har jag varit pass opp

För att killarnas sjuka ej tagit stop

Mor och far har också hjälpt till

Det var hos dem vi var när tiden börja "stå still"

Men jag tror att den snart har dragit förbi

Vilken underbar tid det nu ska bli!

Haha! Lagom lamt. Jag vet! Men Jag har inte så mycket annat för mig...