Hello!

Befinner mig just nu i London.
Sitter och vantar pa mitt flyg som ska ta mig till Gotet!

Om en vecka far jag sedan med killarna ner till Malaga. Ett evigt resande =). Men ar inte hela livet en resa?!
I mitt fall en mycket angenam sadan sahar langt ocksa!!!

Igar kvall nar jag kom fram till kassan och skulle bestalla mat forsokte tjejen som skulle hjalpa mig vara trevlig och sa:

-Good night!

Jag blev lite hapen innan jag fattade att hon menade Good evening sa det tog en liten stund innan jag klamde ur mig ett "hello".
Haha!

Ska jag ocksa anvanda som forsta fras till en ny bekantskap!

-God natt!

Ha det!!

Framme i Porto!!

Det är att konstatera att Nordjöns vågor är mest galna. Man lixom kastas hit och dit med båten och huvudet får ingen rätsida på rörelserna.
Under denna delen av resan bars ett litet runt plåster bakom örat som ska hjälpa hjärnan att dissorientera sig ordentligt. Detta för att förhindra oönskade kräkningar.
Det konstaterades dock, på det bestämdaste, att man endast använder dem där då en utav biefekterna är eventuell muntorrhet. Jag skulle inte kalla det torrhet. Jag skulle snarare beskriva det som ÖKEN!
Jupp. Konstant torka trots att jag försökte dricka allt jag kom över. Det ska alltså vara Nordsjön för att det ska vara värt det. Men jag slapp i alla fall sjösjuka. Frågan är bara om det faktiskt berodde på plåstret eller om det var fokuseringen över det uttorkade hålet mitt i ansiktet som gjorde det... ;-)

Dovers klippor. Tog en liten paus i pågående träning i salongen för att springa upp och kika på dessa vackra klippor. Uppvärmning bestod i 10 minuter hopp-rep och step-up. Styrkan gjordes i olika stationer under en minut per vardera. Jätteroligt. Blir extra intressant när man gungar fram och tillbaka. Tränar lite andra muskler än man först tänkte =D

Bevis på att jag styrt. Faktiskt en timma varje vakt!

Utsikten, eller ska jag säga förutsättningarna, jag hade när jag styrde då föregående foto togs.

Dessa krabater dyker upp lite här och där under resan. Jättehäftigt faktiskt. Tyvärr kan man inte fånga på bild (med min telefon) när de kommer simmandes på natten i mareld. Då ser man konturerna på dem i det svarta vattnet som om de vore i neonfärg. Det är obeskrivligt vackert!

Ser ut som ett fotomontage! Kolla in lutningen... Eller Stefans min, för den delen! Faktum är att detta är en utav dagarna på Biscaya då det blåser typ 20 meter per sekund. Vilka vågor!! MEN under natten ökade det till 25-27 meter per sekund. DET VAR HELT GALET!! Så mäktigt och kraftfullt. Tur man litar på båten och skepparen i det läget. Men faktum var ju att jag också styrde ;-)

Nu ligger vi i Porto. Konfirmandgruppen vi ska ha här nere kommer på torsdag. Då far jag hem för att hämta pojkarna. Längtar, längtar!!
Sedan flyger vi till Malaga för att segla med i två veckor till!
Vilket liv jag har. Jag är så tacksam.

En lite cool grej som oxå hände under trippen var att en dag gick Stefan runt och lyssnade på ett "konstigt ljud" som han påstod sig höra hela tiden. Under nattvakten konstaterade han att det var propelleraxeln som lät.
När vi öppnade luckan och kollade in hur det stod till var ventilen helt sönder! Vi hade ingen likadan så han satte dit en provisorisk.
När han sedan ringde till tillverkarna dagen efter fick vi höra att den ventilen som gått sönder egentligen inte skulle vara där. Att den sorten Stefan nu satt dit egentligen är den som det ska vara och att propelleraxeln kommer hålla mycket längre nu då den är där. Tur!
Men inte nog med det! När Stefan någon dag senare kollar läget i luckan igen, bara för att se att allt fortfarande är i sin ordning, ser han att någon skruvat i två järnskruvar till packnings-halvorna. Dessa är helt sönderrostade!! På bara två år.
Vilken dag som helst skulle detta kunna lossat. Alltså packningarna till propelleraxeln. Hade de lossat hade havsvattnet fyllt salongen.
OOOOOPS!!

Ja, men vad säger vi då?
-Tack och lov!!

Dessutom kanske man skulle tipsa de som fixat axeln om vissa saker *harklar mig*

Över och ut!!

And Off you go!!

Nu har resan dragit igång på allvar! Första anhalt (om inget drastiskt sker) blir Lowestoft. Dit beräknas vi anlända på söndag eftermiddag/kväll. Alldeles snart kommer vi tappa kontakten med land så därför tänkte jag ge en liten rapport sådär, innan!


Så har livet i vaktlagen ombord börjat igen! Det går ut på att det finns tre lag som har vakten 8 timmar om dygnet som man delar upp i två pass. Ett på dagen och ett på natten. Jag är med i 12-4a vakten. Det innebär då alltså att jag är med och kör, fixar i köket, grejar med seglen och allt annat som behöver fixas under just de timmarna. Här är en bild ifrån vår vakt idag på dagen!
Här är en bild från denna nattens vaktpass, som förövrigt pågår just nu... Det är Nathalie och Colin som fixar med "french toast" till oss andra i laget. Vi är sex stycken sammanlagt. Precis i skrivande stund kom Elinor ner med ett färdigt exemplar till mig. Najs!!

Det är lite roligt för först kom vi inte iväg förren i morse (tänkte gå förra fredagen) på grund av att det har blåst alldeles för mycket hela tiden.
Nu går vi för maskin =)

Livet är oberäkneligt. Så är det bara och om man vill lära sig att tackla olika förhållanden och situationer så ska man hänga med på en sådan här resa. Man anpassar sig helt efter väder, vind och andra omständigheter. Men jag gillar det!

Men nu ska jag skicka iväg detta så att det säkert kommer ut på bloggen =)

Skepp o hoy´!

/Matrosen

Pass på!

Nu har jag och husbandet varit igenom HELA vårat förråd för att hitta passen. Turligt nog visste jag faktiskt i vilken låda de låg. Det enda lilla kruxet var att just den lådan stod längst in. Alltså närmast väggen längst bort, BAKOM allt vårt pick och pack, i tredje lådraden längst ner...!
Livet kan verkligen spela en små spratt ibland!
Så där var vi, jag och Stefan och grävde oss in. Jag tänker på någon tecknad variant där gubbarna gräver en gång och lägger all sand de just tagit bort framför sig, bakom sig. Ha ha! Det var vi det. Stod mitt emellan alla möbler inne i ett förråd. Klaostrofobi nästa alltså!
Det kändes som en riktig seger när vi hittade lådan med passen. Som om vi vann en tävling. Sedan var det bara att försöka pussla in alltihop igen. Men det gick fint. Dörren gick att stänga om grejerna på första försöket. Vem vet, vi kanske har blivit någon slags experter på det där nu?!

Senaste uppdateringen med maken var att vi nog lämnar kaj vid midnatt. Får se om det håller =D

Allt gott!

Diana

Nedräkningen har börjat!

Nu kommer vi sticka iväg med Elida så snart vädret tillåter oss. Ser ljust ut med raporterna om snöoväder... *spärrar upp ögonen*
Just nu siktar vi på måndag lunch. Måndag launch ;-)

Så jag är redo! Förutom det faktum att mitt och barnens pass ligger nerpackade i en låda längst in i vårat föråd på Shurgard. Tanken var ju inte precis att alla sakerna skulle befinna sig där såååååå länge som till oktober =). Innan dess skulle vi ju ha flyttat in någonstans... Så Jag måste ju ta en svängom dit också förstås.

Följ gärna med här för att se hur vi har det. Har jag internet ska jag låta er vara med!
So long så länge!